STOPP - röd gubbe

En morgon tog det bara stopp. Kroppen fullständigt protesterade. Trafikljuset lyste rött. Ja, det var så illa att till och med hela stolpen lyste rött. Ilsket rött. Men stopp och belägg, det är väl inga problem för mig, jag har väl både gått mot röd gubbe och kört mot rött ljus. Bara jag gasar lite till så kommer jag vidare. Efter två veckor försökte jag gasa, men det tog stopp. Fullständigt tvärnit. Hela stolpen lyste rött, ilsket rött och det gick inte längre. Sjukskrivningen var ett faktum. Ett faktum är dock inte lika med acceptans. 

Idag försöker jag använda mig positivt av den röda gubben. Trafikljusen kan jag inte använda mig av då jag inte kan köra bil. Eller jag vill inte köra bil just nu.  Min koncentration och uppfattningsförmåga fungerar inte som det ska och jag känner själv att jag är en trafikfara. Jag har själv tagit ett aktivt beslut om att låta bilen stå, men det är en annan historia. Åter till den röda gubben vid övergångsstället. När vi flyttade till stan i fjol höst började jag sakta ta mig ut. Började ensam gå promenader. Trevade mig fram för jag var så rädd att möta någon jag kände. Jag gick mot vattnet och naturen och då passerade jag ett rödljus vid en ganska hårt trafikerad väg. Där och då växte det sakta fram att jag blev irriterad på mig själv när jag försökte jäkta över mot röd gubbe. Började ställa mig frågan om varför jag gick mot röd gubbe? Vad hade jag bråttom till? Vad hade jag för tid att passa? Sakta började jag bestämma mig för att jag kunde stå still. Stå still och vänta in bilarna som hade företräde. Stå still och vänta in grön gubbe. Stå still och vänta in min tur. Använda tiden till att bara vara. Vara där och då. Här och nu. 

Idag när jag är ute och går oavsett tid på dygnet. Oavsett om jag har en tid att passa eller inte. Oavsett om jag är själv eller inte. Oavsett om det kommer bilar eller inte, stannar jag alltid vid röd gubbe. Vet ni varför? Jo, bara för att jag kan. Det ger mig en insikt i att jag inte behöver ha bråttom. Jag har all tid i världen. För om jag inte tar det lugnt kanske min tid i världen inte blir så lång. Jag vill ha många friska år kvar. Jag har så mycket jag fortfarande vill göra och uppleva. Därför stannar jag vid röd gubbe. Därför stannar jag vid röd gubbe mitt i natten på en kvällspromenad med Thomas, han ler lite ömt och blinkar åt mig. Just därför stannar jag vid röd gubbe, för att jag kan.

Positivt: Jag vet att jag kan 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln