Återhämtning 

Under hela min tid som sjukskriven har läkarna och min psykolog pratat om att jag behöver vila, vila och vila samt återhämta mig. Det har, och är fortfarande en stor utmaning att vila. Det är svårt för någon som inte lärt sig att villa och återhämta är viktigt. Jag har bara kört på, allt har ju varit så roligt. Under en lång period var jag "förbjuden"av psykologen att träna, jag fick inte springa. Att gå in på ett gym var helt uteslutet, det är en plats med för många intryck och oftast för hög musik. Jag skulle j bara vila och återhämta mig och i det ingick inte fysisktröning. 

För ett par veckor sedan fick jag min första och enda läxa av psykologen, han arbetar inte med uppgifter och läxor. Men han vill att jag numera går ut och går och då först och främst i skogen. Att gå ut och gå i skogen är en jättestor utmaning för mig. Att bara gå. Att bara gå utan ett mål. Att bara gå och finnas här och nu är en enorm utmaning. Jag som aldrig gör något utan att ha ett mål. Tro att jag börjar komma till insikt med att jag är enormt målfokuserad. Hur ska jag kunna gå utan att ha ett mål? Ja, ja, självklart förstår jag att målet är att jag ska bli frisk. Jag vill inget annat i världen att bli frisk, men att gå här och nu utan ett kortsiktigt mål är svårt. Låter säkert knäppt men så är det. 

Thomas cyklar mountainbike när tid finns och jag vet att han njuter av det. När jag bodde hemma bodde vi ute på landet och det var 10 km in till samhället. Oj som jag cyklade för att vara med kompisar. Ibland, speciellt under sommarloven cyklade jag både en och två vänder fram och tillbaka. Jag gillar verkligen att cykla. Har även cyklat Tjejvättern och som barn fanns det en runda som hette Väringen runt. En sträcka på 5 mil, den cyklade jag under många år, och självklart cyklade jag först milen hemifrån och efter dessa fem mil även milen tillbaka hem. 

När jag fick läxan av psykologen pustade och stönade jag, MEN så kom jag på. Thomas och jag skulle j kunna cykla mountainbike tillsammans. Ok, jag gick ju inte i skogen men jag var ju i alla fall där, där i skogen.  Sagt och gjort, nu har det blivit några turer. Så skoj men oj så svårt det är för min hjärna. Drev hit och dit. Fram- och bakdrev. Hög och låg. Växlar på både höger och vänster styre. Handbroms som nyper på bak- eller framdäck. Cyklingen har blivit som mitt liv, det måste gå sakta för annars hinner inte min hjärna med. Thomas skrattar och säger att det går snabbare för mig i uppförsbackar än nerför. Ja, så är det. Hjärnan måste vara med och tänka. Och jag måste vila ofta. Återhämta mig. Måste stanna upp och förstå. Måste vänta in och ta nya instruktioner. Måste hitta rätt. Måste väja för hinder. Måste stanna upp och välja väg. Måste vila igen. Att cykla mountainbike har för mig blivit som en spegelbild av mitt nuvarande liv. Treva mig fram och pausa. 
 

Utmattning utmattningssyndrom utbränd utmattningsdepression utmatningstillstånd återhämtning

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln