Väck med skammen 

Mållös och vet dessutom inte vilken känsla jag känner. Men ni var tusentals som kikade in hit igår och ni är långt över 600 personer som på ett eller annat sätt lämnade avtryck, här, via sms, på Instagram, på Facebook där inlägget finns och via mail.  Tack, ett stort ödmjukt tack! Ni har alla, var och en berört mig oerhört. Berört mig med era egna berättelser. Berättelser som drabbad eller som anhörig. Eller bara med värmande ord. Jag kommer många gånger gå tillbaka och läsa och försöka ta in. 

Jag säger ofta till min psykolog, speciellt i början av min utmattning, att jag är klokare, mer begåvad än så här. Jag menar då inte att det är obegåvade människor som hamnar i ett utmatningstillstånd. Nej, jag menar att jag är mer begåvad än att tycka att det skulle finnas något skamfyllt med en utmattning. Jag har ett par nära vänner som precis som jag varit i den här situationen, vänner som arbetar som VD och chefer, eller vänner som hamnat i livskris och utifrån det utvecklat ett utmatningstillstånd. Starka, drivande personer, men framför allt empatiska och omtänksamma. Personer som står mig nära. Personer som jag ibland kan beundra för olika handlingar. Kan absolut inte se något skamfyllt i att de varit i utmatningstillstånd. Absolut inte. Inte för en sekund. Men när det handlar om mig själv har skammen varit så stor. Stor och tung att bära. 

Efter mitt inlägg på min Facebooksida igår och efter alla avtryck ni lämnat, tror och hoppas jag att skammen lämnat mig. Att den, när den nu lämnat mig, gett mig styrka att fortsätta mot en nya, sundare och friskare Eva. Jag hoppas verkligen att skammen är borta, även om jag just nu inte kan vara helt säker. 

STORT VARMT TACK till var och en av er, ni har alla bidragit till att göra mig starkare!
KRAM
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln