Ångest

Tänk att ett samtal. Ett telefonsamtal. Ett telefonsamtal från min kära man. Tänk att att ett sådant samtal kan ge mig ångest. En enkel fråga om vilken tid vi ska boka för sonens utvecklingssamtal kan omkullkasta morgonens lugn. 

Mitt fokus var på att göra en kopp kaffe. Hade redan förberett med att ta fram en dadel från kylskåpet. Vet ni att en rumsvarm söt dadel till kaffet är ljuvligt? Jo så är det. Men tillbaka till kaffet och samtalet. Jag hade som sagt fokus på kaffemaskinen och samtalet med Thomas bryter det. Inga problem. Vi pratar lite om ditt och datt. Thomas berättar om utvecklingssamtalet och tiden som inte riktigt passar oss. Fortsätter att göra två saker samtidigt, prata i telefonen och sätta på Nespressomaskinen. Känner inte av stressen som börjar komma. 

Ser hur kaffet är klart. Klart med mjölk men utan kaffe. Glömde lägga i en kapsel. En bagatell. Bara att sätta på en ny kopp. Det är här paniken kommer. Det är här ilskan blossar upp. Det är här ångesten kommer. En bagatell. Bara att göra om. Göra rätt. Men det handlar inte om kaffet. Det handlar om en överhettad hjärna. En hjärna som fortfarande inte klarar av att göra två saker samtidigt. En hjärna som inte klarar av att ta beslut utan att få tänka. En hjärna som inte klarar av att ta beslut innan den blivit förberedd. En hjärna som inte klarar av att ta beslut över telefon. Det handlar om en hjärna som behöver förberedelse. En hjärna som behöver fatta beslut i samtal i det fysiska mötet. 

Trots ångesten som precis skapats kan jag ändå sitta här med min kaffe, min söta dadel och med sms  från Thomas om att han fixar det. Att jag kan ta det lugnt. Trots ångesten som blossade upp och redan lagt sig kan, jag känna att jag inte är där ännu att jag kan tänka klokt innan. Tänka klokt och bara göra en sak i taget. Vänta med kaffet och bara fokusera på samtalet. Tänka klokt att säga; "Thomas kan vi ta det när du kommer hem?" Trots ångesten som blossade upp och redan lagt sig kan jag känna glädje över att jag börjar förstå hur jag fungerar. Är ännu inte där att jag alltid kan handla klokt förberedande  m e n  jag vet i alla fall vad min reaktion beror på. Jag börjar förstå min kropp. Jag börjar förstå signaler. Jag börjar förstå reaktioner. Det gör att jag vet att jag så småningom också kan handla innan och förebygga. 

Jag är ytterligare en bit påväg.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln