Känslan

Att för första gången på två år göra något som egentligen är helt galet. Att göra något som är för stort. Att göra detta och inte känna oro innan. Att göra detta och känna att det under tiden känns okej. Att mitt i alla upplevelser få ta powernaps. Att själv få smita undan och bara få vara själv och blunda. Att efteråt vara så trött att det känns som jag behöver sova en Törnrosasömn i tusen år. Att benen värker och kroppen skriker. Att uppleva allt detta men att utmattningssyndromens största hemskhet, ångesten inte infinner sig. Den känslan är enorm. Ett enormt lyckorus. Jag har gjort framsteg. Helgens upplevelser har alla varit på mina villkor. Helgens upplevelser och intryck räcker och blir över för flera månader men jag har gjort framsteg. Nu ska jag fortsätta att vila. Vila och gå med små små steg framåt. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln