Att kastas ur livets slänggunga 

Foto: liseberg.se
Foto: liseberg.se

Idag svarade jag på Susanne Delastacias fråga på sin blogg, om det är lite som att åka en snurrandes karusell när man får utmattningssyndrom. Här är mitt svar.

"Det var en bra liknelse med karuseller, jag älskar berg-och-dalbanor älskar när det är ett stresspåslag att kämpa sig upp och njuter av den hissnande farten ner. Karuseller som snurrar runt runt är obehagliga och tråkiga, blir yr och kräks. Precis som det är med utmattningssyndrom. När jag åkt livets berg-och-dalbana blev det till sist att jag kämpade mig med att åka uppför, kämpade och kämpade och innan det han gå i en ljuvlig fart ner för kastades jag in i en hemsk slänggunga som bara snurrade och snurrade, fortare och fortare. Tillsist slängdes jag ur gungan och kraschade så hårt att jag både svimmade och glömde dra ned minna byxor när jag skulle sätta mig på toaletten. Varför skrek jag inte på hjälp och bad någon om hjälp att stanna stanna slänggungan? Jodå jag skrek så högt jag bara kunde, skrek allt jag förmådde men då det snurrade så fort fick jag så mycket luft i munnen när jag skrek så det kom inte fram ett endaste ljud. Ingen hörde mitt skrik på hjälp. De var dock många som stod och tittade på men de visste inte hur de skulle stoppa slänggungans fart. Ja, lite så var det nog och nu kämpar jag sedan två år med att komma upp på en ny lite lugnare kausell och fram till dess sitter jag stilla i min båt. Kram"

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln