Sammetsbröllop 

Idag klockan 15:00 för 24 år sedan knuffade jag fram brudnäbbarna, slet tag i pappas hand och sprang in i kyrkan till Mendelssohns Bröllopsmarch. Nej det är inte sant, jag hade så bråttom, att det visst blev under klockringningen. När jag kommer fram till min stiliga blivande man, han som aldrig och aldrig kommer att leva efter vett och etikett utan enbart efter vett, väste han plötsligt. "Vad gör du här? Du ska ju komma...NU!" Nu som i NU börjar de spela Brudmarschen. 

Mitt "misstag" hade kunnat förstöra hela min bild av vårt bröllop, bröllopet som skulle vara så perfekt. Planerat i minsta detalj, av mig. Till och med vädret var planerat, lagom varm sol och ett par regndroppar som föll ned med lycka. Efter akten undrade Thomas mormor lite försiktigt, nej inte alls försiktigt för hon var ingen försiktig dam, om det var en nymodighet att bruden skulle gå in under klockringningen. 

Vår präst, eller prälle som Thomas farbror Anders kallade vår piprökande präst, förstod att denna dag just och då var enormt viktig. Efter vigseln, innan vi gick ut ur kyrkan berättade han om ett annat par. Ett par som stod på fel sida om varandra vid altarringen. Prästen viskade lite försiktigt till brudgummen att han stod på fel sida. Ingen reaktion. Prästen viskar igen. Ingen reaktion nu heller. Var på bruden knuffar till brudgummen och säger att han står på fel sida. Killen fattar äntligen galoppen OCH kliver över på andra sidan, ja andra sidan altarringe vill säga. 

Jag som hade gråtit floder av lycka under vigseln skrattade tillsammans med  Thomas och alla gäster så att tårar och snåren rann. 
 

Sammetsbröllop bröllopsdag guldbröllop bröllop utmattad utmattning utmattningssyndrom utmattningsdepression psykiskohälsa beteendeförändring livsstil väggen utbränd

Hur dagen än blir. Vilka missöden som än uppstår. Vad som oförutsett än händer blir man ändå gift den där dagen när man står framför prästen eller vigselförrättaren. Det är de andra dagarna som är de viktiga. Det är vad vi gör med dessa dagar. Vad vi gör för och med varandra under dessa dagar som man och fru. 

Det är idag 8766 dagar sedan vi lovade att älska varandra i nöd och lust. Det heter i nöd och lust av en speciell orsak. För att det är just i "nöd" och "lust" och inte bara i "lust". Jag lovar er att under 8766 finns det även dagar i nöd. Det finns till och med dagar då jag kunnat tänka mig att ge honom en spark i ändan. Jo då, jag lovar. Och om jag frågar Thomas finns det säkert dagar jag gjort honom galen. Men nu är det här min blogg så han får inte komma till tals här, tack och lov. 

Den där dagen, 13 juni 1992, är en dag med minnen vi skrattar åt, minnen vi ler med hela hjärtat åt. En dag med minnen där nära och kära delade vår dag. Där varsin älskad morfar fanns med, en varsin morfar som inte längre finns med oss. Vänner, nära vänner som står oss ännu närmre idag. Den yngsta av dem alla var våra bästa vänners förstfödda, endast 13 dagar gammal. För två veckor sedan firade vi hennes 24-årsdag. Som jag grät när jag såg henne och hennes mamma där inne i kyrka. 

Men allt det här är "bara" minnen. Minnen av en fin dag. 

Det viktigaste med ett bröllop är inte bröllopsdagen utan det som kommer efter. Det viktigaste är vad vi gör med de dagar vi lever tillsammans. Vad vi gör av dessa dagar. Vi har, precis som de flesta andra par, haft prövningar under våra år och det är vad vi väljer att göra med dessa prövningar som ger oss livet vi lever. 

Tror ingen tror något annat än att min sjukdomstid varit att leva i nöd, så är det. Det har varit den värsta prövningen av dem alla. Det här året har varit det tuffaste av de tuffaste åren men det har också varit det året som givit många fina stunder. Många fina dejter, dejter mellan herr och fru Svärd. Små små utflykter, bara vi två. Dejter på varsin cykel. Dejter på Bergslagsleden, en dej som även innehöll ett inbördeskrig. Dejter där vi pratat med varandra, pratat på ett sätt som vi tidigare aldrig gjort. Vi har suttit på "vårt" kondis med sedan länge tom kaffekopp och pratat och pratat. Det är dessa stunder som är livet. Livet som herr och fru Svärd. 

I morse vaknade jag med några små ord skrivna på ett papper bredvid sängen. Några små ord, stora ord som betyder allt. Dessa ord betyder något här och nu. 

Idag firar vi sammetsbröllop, jag hoppas hela året kommer vara lent som sammet. För det är vi värda, både du och jag.  Men kommer det fler prövningar klarar vi dem också! 

PS. Japp störst brudbuketten vann... 

Kommentera gärna:

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-