Uppskattning mitt i ett utmattningssyndrom 

Utmattad utmattning utbränd utmattningssyndrom väga vara rädd beteendeförändring kbt livsstil

Att kämpa med en utmattning, utmattningssyndrom är tufft. När man haft en lång, väldigt lång tid att ta sig dit är det inte ovanligt att man får diagnosen utmattningsdepression. Utmattningsdepression är inte depression i likhet med diagnos depression. Vad skillnaden är kanske jag berättar om en annan gång, idag är mina tankar riktade på uppskattning. 

Det har många gånger under min sjukdomstid varit svårt att känna uppskattning. Ibland har jag haft svårt att skilja på om det varit uppskattning jag känt eller om hjärnan på något märkligt sätt haft en minnesfunktion som hittat i minnesbanken att jag vid vissa tillfällen sänt signal om att i liknande situation har jag känt uppskattning och att jag borde göra det nu också. Svårt att förklara, varit en känsla av att jag borde känna uppskattning men inte vetat om jag egentligen gjort det. 

Jag har tidigare berättat om min bok jag skrev i, tidigt i min sjukdom. Varje kväll skrev jag tre positiva saker med dagen. Idag har jag utvecklat detta och skriver varje morgon och kväll, min Fokustimme.

Idag har jag så mycket lättare att känna uppskattning. Menar inte stora glädjerus, de är väldigt få. Men att känna mig nöjd, glad och tacksam. Ha ha, dessa tre ord fick mig att tänka på en annan "fras", en annan klassisk kommentar från en svensk film. 

Igår uppskattade jag att tillsammans med Thomas få sitta i parken med Kapten Morgan och äta jordgubbar och mjölk med en liten liten skvätt grädde. För ett par år sedan hade det inte funnits i min värld att gå över gatan med jordgubbar och mjölk i en skål för att sätta mig i parken och äta dem. Så kunde man väl inte göra? Idag njuter jag av att äta dem i parken. 

Uppskattar bra sjukvård och den behandling jag får. Tacksam över att få behandling av professionell personal som jag har tillit till. Det finns många människor runt om i världen som inte får behandling. Finns även de som inte vågar söka behandling, de är rädda. 

Jag uppskattar att ha vänner som hör av sig med små sms, ringer ibland och till och med ringer på dörren och bara står där för att säga hej. 

Uppskattar att sitta i sängen med balkongdörren öppen och lyssna till ljuden utanför. Även om ljuden från bygget ibland blir för mycket. 

Idag kan jag känna mig glad och tacksam över att jag kan uppskatta personer, saker och situationer. Det har verkligen inte varit självklart under resan med utmattningssyndrom att jag känt uppskattning. Under lång tid kände jag inget annat än sorg, rädsla och förtvivlan. 

Det jag uppskattar mest är att jag har min fina familj som står ut med mig. Uppskattar min fina familj även när de inte står ut med mig. För det händer också, att de inte står ut med mig. För vet ni vad, det är grymt jobbigt för nära och kära att leva med någon som är svårt sjuk. 

Vad uppskattar ni? 

Kommentera gärna:

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-