Resa ur skammen - Del 1


Jag har många gånger skrivit om min skam. Skammen av att jag blivit sjuk. Sjuk i utmattningssyndrom/utmattningsdepression. Skammen av att jag varit med och gjort mig själv sjuk. Skammen av att jag tror att jag är någon som tror att jag arbetat mer än någon annan. Tror jag verkligen att jag arbetat så hårt och mycket att jag skulle kunna bli sjuk av det? Snälla, det finns väl många som slitit mycket mer än jag gjort, utan att klaga och utan att bli sjuk. Skammen även över att vara svag och inte orka mer än att jag och tillsist bli sjuk. Vilken skam! Skäms på idig Eva! 

Som jag arbetat med den skammen. Idag klarar jag det bättre. Mycket tack vare att jag skriver om mina upplevelser och känslor. Allt jag skriver är för min egen skull. För att jag ska få ord på mina känslor. Ge min skam en röst. Har jag sagt det "högt" är det lite lättare att bearbeta än att leva med dem själv.

Men det finns en annan skam, en djup skam. En skam som bitit sig fast och slagit rot. Skammen av att inte få göra "friska" saker när jag är sjuk. Är man sjuk ligger man i sängen annars kan man gå till skola och jobb. Utanför dörren går man absolut inte när man är sjuk. 

Mina sämsta dagar, ibland veckor, när tårar strömmar och jag inte gör annat än vilar och sover, då finns inte ens tanken på att öppna dörren. Vare sig för att gå ut eller ens släppa in någon. Att dessutom blotta min ångest, hemska tanke. 
 


Allt jag gjort har jag "frågat om lov" hos min psykolog, precis som det lilla barnet som frågar mamma eller pappa om lov. Varje gång har jag fått motfrågan om vad jag själv tycker. Som jag fått kämpa med att säga att det jag gjort eller ska göra är ok. 

En av mina fd grannar sa tidigt i min sjukdom "Eva, hur ska du kunna bli frisk om du bara ligger hemma i sängen?"  Ja, de kan man fråga sig. Mitt behov av vila är fortfarande enormt stort men nu behöver jag inte ligga i sängen och vila hela dagarna som de första månaderna, halvåret. Fortfarande är vila min viktigaste medicin i min behandling men jag måste även komma ut i det friska för att kunna bli frisk. 

Som min läkare påpekade vid senaste besöket, att jag behöver få in mer flärd i mitt liv. 

Mitt inlägg idag stressar mig, får inte stress av vad jag gör, utan blir stressad av min skam. 

Den kommande dagarna tänker jag skriva om resan jag påbörjade igår. Resan till Prag, resan som ska ta mig ur skammen. Jag får och ska göra aktiviteter som är bra och anpassade för mig. Ibland gör jag för mycket och kraschar. Ibland kraschar jag ändå. Men för att bli frisk måste jag lära mig vart mina gränser finns. Sakta och med planering. 

Igår flög jag med Thomas ned till Prag. Kämpade med att inne ha kontroll. Thomas har full kontroll, jag behöver bara gå bredvid honom och följa med.

Den här veckan under min resa tänker jag ge min skam respass, en enkelbiljett med hjälp av att sätta ord på känslan här på bloggen. 

Kommentera gärna:

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-