Resa ur skammen - Del 3 

Gårdagens lunchdate
Gårdagens lunchdate
Det här att äta en enkel lunch med ett glas vin och en sejdel öl för 70 kronor
Det här att äta en enkel lunch med ett glas vin och en sejdel öl för 70 kronor


Det är så märkligt men min största skam är inför de jag känner. Kanske för att jag tror att de förväntar sig någon som jag inte är längre. Kanske för att jag tror att de ska tycka att jag ska vara sängliggandes om jag är sjuk. Det är så komplext...

Gårdagen blev lång. Först frukost och efter det både gick jag samt satt och njöt i äppelodlingen med utsikt över hela Prag. Thomas jobbade men en lite lunchdate fick vi. 

Philip spelade sista matchen i gruppspelet och vinst i den matchen betydde gruppvinnare, obesegrade. Thomas hade ingen möjlighet att titta på matchen så efter mycket funderande bestämde vi att jag skulle försöka mig på den matchen. 

Att vara sjuk handlar så mycket mer än att bara vara fullständigt utmattad i utmattningssyndrom, det är så många saker jag blivit beroende av att Thomas gör. Att vara en skugga av sitt forna jag. Att gå från att vara fullständigt oberoende och handleda andra människor, stå på scen och föreläsa till att få ett grymt stresspåslag av att skriva mjölk och ost på notan när det ska handlas. Det handlar om att förlora fotfästet och hela tron på mig själv. 

För att klara av att ta mig till hallen där matchen skulle spelas ordnade Thomas med bil från hotellet, en fantastisk chaufför som dessutom hade kopierat en karta över byggnaderna som fanns på idrottsområdet. Från matchen fick jag skjuts av föräldrar i laget som bilat ner. 

Trots att jag behöver hjälp och stöd kan jag ändå blicka tillbaka och se på tiden då jag inte kunde klara mig själv. Då Thomas var min sköld och bodyguard som jag höll i jackärmen och gick tätt, tätt bakom. Det är framsteg. Stora framsteg även om det är långt kvar. 

 


Tackvare förstående föräldrar i laget som stöttar och kollar av, öron proppar och medicin, japp så är det, medicin är ett måste för att klara en sådan aktivitet. 

Killarna var fantastiskt duktiga och vann med 7-2. Att de vann så stort, samt att jag hela tiden sms:ade målen till Thomas gjorde att fokuset inte var fullt koncentrerat på matchen vilket gjorde att stressen inte blir lika påtaglig. 
 


Mycket nöjd med gårdagen! Men idag är jag så trött! Medicinen stavas VILA 

Kommentera gärna:

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-