Aktiv vila 

Utbränd väggen våga vara rädd


Eftersom vi var till Lysekil i måndags träffade jag min psykolog igår. Det var ett sådant där samtal där vi under timmen hann med enormt många vinklar och detaljer. Men ändå bottnade det mesta av samtalet om vila. Hur mycket tar jag hand om mig själv? Kan jag vila? Verkligen vila? 

Jo, jag kan vila men behöver ännu mer riktig vila, vila där jag gör ingen ting! Vila likt den när jag ensam satt på klipporna och bara lyssnade på tystnade och vågornas kluckande. 

Jag berättade även om att jag trevande börjat läsa en roman, läsa en fysisk bok och inte lyssnade en ljudbok. Berättade lite om boken Du, bara för psykologen. Samtalade lite om när personer med dyslexi läser så behöver många av dem större textstorlek, luft mellan raderna och ett språk som de känner till. Lite så känns det för mig också, men den stora skillnaden är att jag "kan" läsa. En person med dyslexi blir ofta väldig trötta när de får lägga stor vikt på sin avkodning, ibland så stor kraft att de inte kommer ihåg vad de läst. För mig är det inte riktigt så, Du, bara har större storlek på texten, luft mellan raderna och språket är fint och enkelt. Jag behöver inte koncentrera mig på att lära mig någonting, jag kan bara följa med och uppleva berättelsen. Lycka! 

Psykologen och jag konstaterade att läsa en skönlitterär bok faktiskt numera är vila för mig. En fysisk bok har åter blivit en vilostund från at varit ett berg att bestiga. 

Efter att ha läst boken under tre dagar har jag kommit in i handlingen, lärt känna karaktärerna och i morse när jag läste log jag. Efter en natts sömn, utvilad, läste jag med sådant flyt. Lycka!

kram 

 

Kommentera gärna:

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-