Hur kan mjölk och ost utlösa panikångest?

Ångest panikångest våga vara rädd utmattningssyndrom utmattningstillstånd väggen utbränd


Är du snäll och skriver upp att jag behöver handla mjölk och ost ber Thomas vänligt. Mitt svar blir ett kort och kraftfullt NEJ!
"Men hallå, du kan väl skriva upp det?"
"NEJ! Jag kan inte"
Och nu kan man, om man är observant, höra att ilskan som finns i min röst är början på panik. Ångesten som väller upp ur min kropp. Men att förstå att någon är på väg att få ångest är inte alltid lätt när man möts av ilska från den personen, så Thomas säger. "Men ge dig, jag ber dig ju bara att skriva upp mjölk och ost på notan." 

Huvudet rusar i 180. Hur kan han kräva något av mig. Be mig inte om något. Kräv inget av mig, jag kan inte leverera. Tårarna sprutar och hjärtat bultar. Paniken är ett faktum. Ångesten blossar upp och luften börjar ta slut. Jag rasar ner i en hög. Thomas lägger sig bredvid, vyssar och säger att allt blir bra. 
"Andas, såja nu andas vi in." Han tar ett djupt andetag. Och andas sedan långsamt ut. Själv väser jag och chippar efter luft. Tårarna rinner och jag kan inte andas. Jag hör vad Thomas säger men kan inte andas. Håller jag på att bli tokig? Är det en psykos? Jag är rädd. Livrädd. Håller jag på att bli tokig? Tokig på riktigt? 
"Så nu andas vi in igen." Jag hör hur han långsamt tar ett djupt andetag, själv har jag inte kunnat ta ett enda andetag, munnen är vidöppen, ett väsande ljud kommer ur minna lungor. 
"Bra hjärtat! Vi fixar det här! Ett till andetag, så ja, nu andas vi in." 

Efter en stund kan jag följa Thomas andning och börjar sakta andas. Tårarna som har runnit ned för mina kinder blir nu till floder som strömmar samtidigt som jag hulkar högt. 

Jag vet med mitt förstånd att jag kan skriva ner mjölk och ost på en lapp och många fler saker. Men just i detta tillstånd med ett kraftigt utmattningstillstånd blir frågan och stressen som det medför att likna när en pilot svimmar och jag själv utan kunskap måste ta ner flygplanet, utan att krascha. 

När kroppen levt under en hög stressbelastning under en lång tid kan kroppens  livsnödvändiga alarmsystem signalera fara, kroppen uppmanas till flykt. Om den som drabbas inte finner någon rimlig orsak till reaktioner som hjärtklappning, tryck över bröstet och overklighetskänsla kan det tolkas som något katastrofalt håller på att inträffa. Dessa katastrofala tolkningar av symptomen ger hjärnan nya farofyllda impulser som i sin tur späder på rädslereaktionen och snabbt kan detta då eskalera och kulminera i en ångestattack. 

De kroppsliga reaktionerna vid panik är helt ofarliga och skiljer sig inte fysiologiskt från annan rädsla, det enda som skiljer sig är tolkningen av dem. Det är vanligt att tro att reaktionerna är hjärtinfarkt, en psykos eller något annat farligt, men så är inte fallet. 

Det jag inledningsvis beskrev är en situation som hände för cirka två år sedan. En panikångestatack som följts av många många fler, både mildare och svårare. Idag kommer de inte så ofta. De mildare, någon gång i veckan och de tuffare någon gång i månaden. MEN det viktigaste, jag vet att jag inte är knäpp, jag kommer inte få en psykos. Jag vet också att  utmattningstillstånd betyder inte bara att vara enormt trött. Det betyder bland annat att min hjärna är på helspänn och vid stress, stress som jag inte alltid förstår, går kroppen in i försvar och flykt. Hjärnan reagerar med rädsla och ångest. 

Det allra allra viktigaste som jag vet är att jag kommer bli frisk, det kommer bara ta lite tid, lite mer tid än jag trodde för två och ett halvt år sedan. Jag är friskare nu men inte frisk. 
Kram 
 

Kommentera gärna:

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-