Siffror, tid och logistik i ett virrvarv 

Våga vara rädd utbränd väggen stadsträdgården


Att läsa tiden, 9.30... Halv tio. Bra det står i min telefon. Yogan startar idag. 

Philip börjar skolan idag, första dagen på gymnasiet. Ingen lillkille längre. 10:30 var det visst han började. Halv elva. Två tider samma dag. Hans tid behöver jag inte ha koll på, det fixar han själv. 

Hur var det nu? Kollar i telefonen, yoga 9:30 och skolstart 11:30. Hmmm det måste vara fel. Halv elva eller det kanske var elva och trettio. Något på elva i alla fall. Snurrigt! Jag behöver inte tänka på Philips tid, han fixar det själv. Jag vet! 

Jag har koll på min tid, det får räcka. Jag börjar nio och trettio. En kaffe i sängen och sedan upp för att göra mig färdig. Vill inte stressa. Yogakläder och borstatänderna. 20 minuters cykling. Det här fixar jag. För att hinna till nio räcker det med att jag åker tjugo i nio. Blir bra det här. 

Sätter handen på dörrhandtaget, är den redan låst? Klockan är bara fem i nio. Konstigt, vi har ju inte börjat än. Nio! Visst börjar vi nio? Tittar i mobilen, 9:30. NIO och trettio lika med halv tio. 

Dessa siffror. Dessa tider. Dessa datum. De snurrar i min hjärna och spelar mig spratt om och om igen. Hjärnan kokar och jag får lära mig igen. 

Cyklar tillbaka till Stadsparken och sätter mig i rosenträdgården. Tittar på alla vackra färger. Blundar och andas in. Jag fick 30 minuter bonussida. Andas och känner alla dofter. Hör minna egna andetag. 

Jag vet att min kropps funktioner kommer att bli återställda. Jag kommer åter att kunna tid, rum och logistik. Det kommer bara ta lite tid. Jag sitter där i parken och ger mig själv tid. 

Kram 
 

Kommentera gärna:

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-