Både kaksmulorna och jag är brända

Utbränd salt kolasås våga vara rädd väggen


Att komma tillbaka är otänkbart. Otänktbart för efter en sådan kraftig Utmattningsdepressio som jag har kommer man inte tillbaka. Men kanske främst för att jag inte vill tillbaka. Jag vill inte tillbaka till den jag en gång var. Jag vill framåt till något mycket bättre. Någon bättre variant av mig själv. 

Däremot tänker jag inte utplåna mig helt. Det finns bitar av mig själv som jag både trivs med, älskar och är stolt över. Tycker om min empatiska sida av mig själv. Älskar sidan av att vilja få omgivningen att trivas. 

Något jag alltid tyckt om är att umgås tillsammans med god mat och dryck. Det vill jag även i framtiden göra. Igår fick vi dock åter säga nej tack till umgänge med våra fantastiska vänner som bjöd in till middag med egen kock som lagade middagen. En middag med för många kring bordet. Men lyckan är större av att ha vänner som finns kvar än sorgen att tacks nej. 

Däremot blir det middag här hemma idag och jag har njutit av att tillsammans med Thomas planera rätterna. Igår stod vi tillsammans i köket, något som jag verkligen saknat under åren som sjuk. Thomas syltade rödlök och jag kokade en salt kolasås. Små stunder av lycka och känna mig frisk. 

Plötsligt kommer gamla och inte önskvärda beteenden tillbaka. Jag bestämmer mig för att göra kaksmulor också. Detta trots att vi kommit överens om att endast göra löken och kolasåsen. 

Snabbt blandar jag ihop ingredienserna, smular degen på en plåt och slänger in den i ugnen. Plåten ska vara i ugnen i ca 8 minuter, under tiden sätter jag mig på köksstolen vid bordet, plockar fram paddan. Ja och där var katastrofen ett faktum. Efter 15 minuter kommenterar Thomas att det luktar bränt och lyfter ut en rykande plåt med kombitrafik ur ugnen. Stresspåslaget rusar upp i hundraåtti. Inte för att smulorna är svarta och oätliga utan för känslan av misslyckande. Inte misslyckade kaksmulor utan att jag gått i spinn och gjort flera saker samtidigt. Att jag inte satt klockan på åtta minuter utan litat på mig själv, vilket inte fungerar. Att jag inte kunnat vara nöjd med att jag gjort en halvdan kolasås, för den blev inte riktigt så god som jag önskat, utan kört vidare med ett projekt till. 

Lärdom: att jag har en bit kvar att vandra och att jag på min vandring ska fortsätta göra en sak i taget. Lära mig leva hållbart över tid. 

Kram 

Kommentera gärna:

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-