Så minimerar jag mitt julstök

Utbränd väggen våga vara rädd pepparkakor
Ser ni att "råttan" varit och norpat där nere i hörnet? ;-)
Ser ni att "råttan" varit och norpat där nere i hörnet? ;-)


Med ett glas kaffe och ett pepparkakshjärta  summerar jag helgen. Thomas säger att jag tror att jag är friskare än jag är. Ja, så är det nog. Att jag inte är frisk visar sig bland annat genom värk i benen och att eksemet blossar utt men det är inte allt. Det som är det tydligaste tecknet är att jag blir ledsen och får ångest. 

Det är inte värt att göra saker och sedan få ångest. Ingen vill ha ångest, jag lovar. 

I lördags blev det pepparkaksbak med ungdomarna. Förr var det en självklarhet för mig att göra allt från grunden och göra mormor Elsas pepparkakor men glöm det. I fjol frågade vi ett av våra finaste bagerier här i stan, Jermias Bageri, om vi kunde få köpa hans goda pepparkaksdeg. Inga problem, blev svaret som följdes av en fråga "Vill ni att vi kavlar den åt er?" Ja men självklart, så skönt!

Visste ni att man kan köpa färdigkavlad pepparkaksdeg? Sååå värt det. Ungdomarna började stansa ut hjärtan och gubbar. Själv blev jag förpassad till soffan i vardagsrummet. Så trist men det blir stressigt och ångestfyllt. Min kropp minns stressen när den hamnar i en situation som tidigare varit stressfull. Spelar ingen roll hur lugnt pepparkaksbaket är idag, pepparkaksbaket triggar igång alla mina julminnen, goda som mindre goda.

Minnen som att baka, göra julgodis, tvätta fönster, storstäda, lika stor som en flyttstäd, skura fogar med tandborste, plocka ur alla köksskåp och torka ur, vädra alla kläder och städa garderober, dammsuga från tak till golv är minnen som väcks till liv i kroppen när pepparkaksbaket till stilla julmusik startar. Kroppen skriker stress, tårar och ångest ploppar upp tillsammans med ilska.

Lugn och ro, kramar och samtal i soffan med Thomas gjorde att jag efter ett tag kunde ta mig ut i köket igen. Pepparkaksbaket var inte rikigt klart och jag kunde göra ett bra avslut. Sara och Philip bakade och jag satt med. 

På eftermiddagen satte Thomas en saffransdeg och när ungdomarna flytt våningen bakade vi tillsammans ut runda bullar fyllda med vitchoklad. Thomas är så noga med dessa bullar, de ska väga exakt 50 gram. Ibland överraskar han mig. Älskar att lära känna sidor hos honom som jag inte sett tidigare. Han visade denna sida redan i fjol när han bakade lussebullarna. Åter till bullarna de är sååååå smaskiga, innan vi äter dem penslar dem med smält smör och rullat dem i strösocker. Mums!

KOM IHÅG no. 1 
Det fungerar bra och ibland ännu bättre med köpta pepparkakor och lussebullar!

KOM IHÅG no. 2 
Det blir jul även utan julpynt 

Kram
 

Fälj gärna mig och min blogg på Bloglovin

Follow

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln