Jag är gladare över en inbjudan än jag är ledsen över att behöva tack nej

utmattningssyndrom våga vara rädd utbränd väggen utmattningsdepression
Tännforsen Åre Duvd
Tännforsen Åre Duvd


Första dag! Summerar alla fantastiska personer jag har runt omkring mig, min familj och mina vänner. Vänner som fortfarande finns kvar hos mig. Vänner som visar vad vänskap är.

Idag på årets första dag känner jag en enorm uppskattning och ödmjukhet för de vänner som finns kvar, hos och för familjen. Ödmjuk över att jag inte behöver känna mig ensam.Vid högtider är det många människor som är ensamma. En ensamhet som inte är självvald.

Under året som gått och åren som sjuk, har vi vänner som visat just vänskap. Vänner som familjen kunnat umgås med i en frisk miljö. Vänner som förstår att familjen behöver få finnas i ett friskt sammanhang, japp det är inte så friskt alla gånger hemma hos oss. Jag är fullt medveten om att miljön också blir sjuk när jag är så sjuk som jag är, eller i alla fall varit.
Vänner som bjudit med både Thomas och ungdomarna på olika aktiviteter, utlandssemestrar, hockey, AW, fikastunder, middagar och löpning eller bara umgänge i största allmänhet. Känner sådan tacksamhet för dessa vänner som finns och förstår.

Så här vid högtider känner jag mig extra tacksam över att vänner finns. Tacksam över att inte blivit bortglömd under dessa snart tre år. Tacksam över att vänner visar att de finns kvar och väntar. Känner mig lite barnslig men men till nyår och midsommar känner jag mig verkligen som mest ensam. Egen vald ensamhet. Men det är ändå under dessa två helger som jag känner mig som mest ensam, trots att Thomas och jag valt att ha det så på grund av att jag är sjuk. Samtidigt är det under dessa två helger jag är som mest  tacksam över våra vänner. Vänner som efter tre år fortfarande visar att de finns där. Bjuder in oss till att fira midsommar och nyår. Bjuder in oss till att få finnas med i gemenskapen. Är så tacksam för inbjudan att jag är mer glad över inbjudan än jag är ledsen över att jag är tvungen att säga nej tack!
Under dessa tre år har jag och familjen blivit ihågkomna med allt från middagar, fikastunder till AW. Tjejkompisar som frågat om vinkvällar och fester. Majoriteten av alla dessa tillfällen har jag fått tacka nej.

Jag är tacksam över att få frågan om jag vill och kan vara med. Tacksam över att ha fina vänner. Under året har jag väldig sällan känt mig ensam, även om jag själv, förutom, som sagt vid midsommar och nyår. Därför är jag extra glad när frågan kommer om vi vill umgås. I år valde vi med stor tillförsikt gemenskapen. Gemenskap i vackra Duved/Åre. Självklart har både jag och övriga i familjen vänner som inte finns kvar, men det är också okej. Det är faktiskt okej! Tre år är en lång tid.

Utmattningssyndrom är inte enkelt att förstå. Inte alltid lätt att veta hur man ska närma sig någon som är sjuk. Både rädsla och okunskap gör att man kanske inte står kvar. Kanske någon även tyckt att detta varit ett bra tillfälle att “göra slut”, det är också okej!

Precis som jag är mer tacksam och glad över att få en inbjudan till gemenskap än jag är ledsen över att behöva tacka nej är jag på samma sätt mer ödmjuk och tacksam över de vänner som finns kvar än jag är ledsen över de som av en eller annan orsak inte haft möjlighet att finnas kvar.

Önskar alla nära, kära, bekanta, gamla och nya vänner ett fantastiskt gott nytt 2017

Kram
 

Följ gärna mig och min blogg på Bloglovin

Follow

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln