2015 > 11

Funderar. Funderar på skillnader.
Funderar på då. Funderar på nu. 
Ligger här i sängen och funderar. Ligger här i sängen och tittar.
Tittar på gatubelysningens sken. Gatubelysningens sken genom de små fönstren. De små fönstren upp efter taket. Gatulysens sken genom de små spröjsade fönstren. Genom de dammiga och smutsiga rutorna.
Funderar på då. Funderar på nu.
Funderar på huset. Funderar på huset som låg på en liten gata. En liten gata i ett villa område. Funderar på husets fönster. Fönstren som var nyputsade. Alltid nyputsade. Oavsett om behov fanns eller ej.
Funderar på våningen. Våningen i stan. Våningen vid stora gatan. Fönstren i våningen. De fönstren som smutsats ner. Fönstren som inte putsas. Funderar på gatlyktans sken. Skenet som speglar dammet på rutorna. Dammet som får vara där. Smutsen som får vara där och det är okej. Eller jag arbetar med att det är okej. Okej att inte jag putsar dem.
Funderar på DÅ. Funderar på NU. Funderar på MIG.

Är det här som är att sitta ner i båten? Att sitta ner i båten i storm? Att sitta ner i båten till havet blivit lugnt? 
Läs hela inlägget »

Handen på hjärtat, hur sent på kvällen använder du smartphone och läsplatta? Själv har jag använt dem dygnet runt. Hoppat mellan Instagram, Facebook, Expressen, svarat på sms och googlat efter något viktigt som kommit upp i mitt huvud som omgående bara måste kollas upp.  För att sedan göra om samma procedur igen, det kan ju kommit något nytt spännande inlägg eller viktig nyhet sedan jag lämnade Instagram eller Expressen senast. Och så håller det på. Timme ut och timme in. Eller så höll det på. Jag har nämligen fått en förhållningsorder. Inte av läkaren. Inte av psykologen. Nej, förhållningsordern kommer från någon som sett ett mönster. Ett mönster på hur svårt, eller rättare sagt hur mycket svårare, jag får att somna om jag använder mig av dessa  på kvällen. Inget Instagram, ingen Expressen, inget sms:ande efter 20.00 och det är stränga order. Om dessa inte följs så plockas paddan ur mina händer. Förhållningsordern kommer nämligen från Thomas och han är i detta läge mycket bestämd. 

Och jag är helt och hållet överens med honom. Använder jag paddan och telefonen på kvällen har jag mycket svårt att somna, trots sömntabletter som jag tar varje kväll. Kroppen är min bästa vän som på bästa sätt signalerar när jag behöver sätta stopp. Det är bara att jag inte lyssnat. Jag vet att jag, med sömntablett i kroppen, till och med kan göra som ungdomarna, dygna. Hur jag vet det? Ja det tänker jag inte berätta. 

Däremot kan jag berätta varför jag och säkert du också, får svårare att somna när vi använder oss av läsplattor och smartphones på kvällen. Det är inte bara så enkelt som att vi aktiverar hjärnan med i formation. Nej, ljuset från dessa apparater har ett svagt blått sken. Ett ljus som påminner om ljuset vid gryning. Vi lurar med andra ord hjärnan att tro att det är dags att vakna. Vi väcker hjärnan när det är dags att låta den vila och sova. 

Jag ska nu under två veckor klara mig utan mitt bättre-jag, som finns i Australien och visa mig själv att jag inte behöver hålla på med paddan. Jag ska vänta till dagen efter att svara på sms eller mail. Jag kan läsa kvällsnyheterna på morgonen. De kommer inte försvinna bara för att jag sover. 


 

Läs hela inlägget »

För att överleva behöver vi syre. Inbrottet tog lite av mitt syre. De kom och tog sig in i mina lungor och det har gjort att det blivit tyngre att andas. Det som jag kämpar med om dagarna är att ta mig ut. Ta mig ut och andas nytt syre. Solen och höstluften lockar men det är ändå en kamp att ta mig ur myskläderna och gå ut. Behöver inte ta mig så långt, parkbänken är nära. Men det är riktigt svårt att släppa taget om kaffet och feel good filmerna. Idag ska jag göra ett nytt försök. 

Läs hela inlägget »

EDet finns några självklara faktorer för överlevnad, men inte alltid så enkla. Det är beröring, sömn och föda. Under hela min sjukdomstid, eller inte sant för sjuk har jag varit under många långa år, men under min sjukskrivningstid, har jag ätit bättre och mer regelbundet än jag gjort under många år. 

Jag har ätit lagad mat två gånger per dag samt en bra frukost. Men jag har själv inte lagat maten, det har Thomas eller barnen gjort. Då Thomas reser mycket har planering varit nödvändig. Philip tränar nästan varje dag i veckan och kräver bra mat. Därför blir det mycket rester. Thomas gör storkok och det blir då enkelt, enkelt och enkelt är inte sanningen varje dag, för mig att värma mat.

vi har numera veckomatsedlar och veckohandlar. Jag vet att det varje dag finns mat till mig och Philip om vi är själva hemma. Det har varit nödvändigt för min överlevnad. Tänk så konstigt att det fungerar nu när jag är sjuk. Eller det kanske inte är konstigt då jag verkligen behöver strukturen och framförhållning för att hålla ihop. 


Idag åt jag en fantastisk god tomat- och paprikasoppa med rostade kikärtor som vi hittade hos www.martenssonskok.blogspot.se Vi åt soppan igår till middag och kokade dubbel sats så det fanns till lunch idag och lite åkte in i frysen till en framtida lunch. Men det jag egentligen vill ha sagt är att jag gjorde de rostade kikärtorna. Absolut inget svårt eller krävande uppdrag. Men jag gjorde dem. Och jag gjorde dem för att jag ville. Så jäkla nöjd över det. 

Tånk att så lite kan få mig att lyfta. 


 

Läs hela inlägget »

Idag känner jag att jag tror på tomten. I alla fall om tomten är framtiden. Varje dag är en utmaning. En utmaning i att bli frisk. Min största högtid på året är julen. Älskar allt som har med julen att göra. Allt från första advent till lugnet på annandag jul och till hela december. I år känner jag att jag tror på tomten. Jag vet att vi måste planera för en jul så att den blir bra för mig. Blir den bra för mig blir den bra för familjen. Kanske inte så som de egentligen skulle önska julen men en bra gyllene medelväg för om julen inte är bra för mig blir den kaosartad för familjen också. 

Förra veckan orkade jag sätta årets glögg, vilket jag är extra glad gör då mina sparade flaskor från tidigare år och alla Blossa årsglögger sedan 2003 försvann i inbrottet. Här om dagen pysslade jag med förberedelser till ett eventuellt pepparkaksbak. Jag säger eventuellt för ingen vet om ork och koncentration kommer infinna sig så jag kan genomföra det. Vet ni, det är nytt för mig att säga "blir det av så blir det av och blir det inte det så blir det bra ändå." Och idag fungerade det så pass bra att jag orkade ta mig till affären och köpa inslagspapper till julklapparna. Kände just nu att det inte gjorde så mycket att glöggen försvann för de lämnade faktiskt kvar julklapparna som vi redan köpt. Phu, de flesta klapparna är klara vilket betyder mindre fundering. 

Julen ifjol kommer jag inte ihåg mycket av. Vet att jag hade snälla vänner som ordnade med lite julfint hemma. Ett vackert pepparkakshjärta och en vacker krans. Thomas fixade gran som barnen klädde. Mycket mer än så kommer jag inte ihåg. Men i år längtar jag med tillförsikt på december och julen. 

Läs hela inlägget »

Tänk att ett samtal. Ett telefonsamtal. Ett telefonsamtal från min kära man. Tänk att att ett sådant samtal kan ge mig ångest. En enkel fråga om vilken tid vi ska boka för sonens utvecklingssamtal kan omkullkasta morgonens lugn. 

Mitt fokus var på att göra en kopp kaffe. Hade redan förberett med att ta fram en dadel från kylskåpet. Vet ni att en rumsvarm söt dadel till kaffet är ljuvligt? Jo så är det. Men tillbaka till kaffet och samtalet. Jag hade som sagt fokus på kaffemaskinen och samtalet med Thomas bryter det. Inga problem. Vi pratar lite om ditt och datt. Thomas berättar om utvecklingssamtalet och tiden som inte riktigt passar oss. Fortsätter att göra två saker samtidigt, prata i telefonen och sätta på Nespressomaskinen. Känner inte av stressen som börjar komma. 

Ser hur kaffet är klart. Klart med mjölk men utan kaffe. Glömde lägga i en kapsel. En bagatell. Bara att sätta på en ny kopp. Det är här paniken kommer. Det är här ilskan blossar upp. Det är här ångesten kommer. En bagatell. Bara att göra om. Göra rätt. Men det handlar inte om kaffet. Det handlar om en överhettad hjärna. En hjärna som fortfarande inte klarar av att göra två saker samtidigt. En hjärna som inte klarar av att ta beslut utan att få tänka. En hjärna som inte klarar av att ta beslut innan den blivit förberedd. En hjärna som inte klarar av att ta beslut över telefon. Det handlar om en hjärna som behöver förberedelse. En hjärna som behöver fatta beslut i samtal i det fysiska mötet. 

Trots ångesten som precis skapats kan jag ändå sitta här med min kaffe, min söta dadel och med sms  från Thomas om att han fixar det. Att jag kan ta det lugnt. Trots ångesten som blossade upp och redan lagt sig kan, jag känna att jag inte är där ännu att jag kan tänka klokt innan. Tänka klokt och bara göra en sak i taget. Vänta med kaffet och bara fokusera på samtalet. Tänka klokt att säga; "Thomas kan vi ta det när du kommer hem?" Trots ångesten som blossade upp och redan lagt sig kan jag känna glädje över att jag börjar förstå hur jag fungerar. Är ännu inte där att jag alltid kan handla klokt förberedande  m e n  jag vet i alla fall vad min reaktion beror på. Jag börjar förstå min kropp. Jag börjar förstå signaler. Jag börjar förstå reaktioner. Det gör att jag vet att jag så småningom också kan handla innan och förebygga. 

Jag är ytterligare en bit påväg.

 

Läs hela inlägget »

Att koncentrera sig på uppgifter. Att koncentrera sig på samtal. Att koncentrera sig på instruktioner. Att kunna koncentrera mig på mig själv. 

Från att ha haft oändliga bollar i luften samtidigt har jag gått till att inte ens klara av att ha koncentration på mig själv. Inte kunna ha koncentration på att kunna läka mig själv. För jag har inte fått koncentrerat mig. Jag har bara fått kämpa med att finnas och att vila. Det har dock krävt  koncentration för att kunna vila. Det har inte varit enkelt att koncentrera mig på en sådan sak som ska vara självklar, v i l a. 

Men jag vet att jag kommit långt. Helgen skulle vara fin och rofylld. En helg där vi skulle vila och återhämta. En helg som startade med en lugn lördagsmorgon och resa till kyrkogården och slutade med en upptäkt av  inbrott i vårt förråd. En enorm röra där lådor var uthällda så att de kunde transportera allt vårt vin och våra vinterkläder i lådorna. En röra och kvarlämnade kanyler. En löptur för Thomas efter tjuvarna då den ena slumpen efter den andra gjorde att han och Philip stötte på dem. Poliser som inte kunde gå in och hämta våra saker som förmodligen finns innanför deras dörren då det inte är tillräckligt stort brott för en husrannsakan. Men jag vet att jag kommit långt. Jag vet att jag börjar kunna ha fokus på rätt saker. 

Inbrottet ska inte få fälla mig. Inbrottstjuvarna ska inte få ta tag om mig. Jag vet vart jag ska ha fokus. Vet vart jag ska ha koncentrationen. På mig och min familj. På mitt och vårt mående. Jag har skrivit även under helgen, men inte mina tankar och ord. Inte mina tankar och funderingar. Nej, Thomas och jag har pratat och skrivit listor på det som stulits. Hållit koncentrationen på allt som funnits i förrådet. 

Min resa har hjälpt mig att fokusera på rätt koncentration. Igår kväll koncentrerade jag mig på en liten mall. En koncentration som tar mycket kraft, men den ger också kraft tillbaka. Koncentrationen är till min bästa högtid, advent, jul och hela december. Koncentrationen på inbrottet tar bara energi. Idag koncentrerar jag mig även på att skriva. Skriva mina ord. Skriva mina tankar. En koncentration som ger. En koncentration som ger energi. Men tro inte att jag inte blir trött av koncentration som ger energi för det blir jag. Enormt trött. Men jag vet också att den är läkande. Jag förändras och blir friskare. 

När jag skriver. När jag målar. När jag funderar. När jag finns krävs det enorm koncentration. En koncentration som jag bara orkar hålla i korta stunder. Ibland under bara några minuter. Men jag har idag kommit så långt att jag kan ha koncentration. Rätt koncentration. Koncentration på saker jag mår bra av. 

 

Läs hela inlägget »
Eva Svärd - mrs excalibur - en blogg om utmattningssyndrom
Hälsa bloggar

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter

Om eva

Eva har under många år låtit bli  att lyssna på sin kropps varningssignaler så som känselbortfall, ledvärk och bältros. Inte förens hon en morgon inte tog sig upp ur sängen fick kroppen vila. Läs mer om Eva

Instagram

Följ via bloglovin:

Follow