2016 > 06

Foto: Sara Svärd
Foto: Sara Svärd
Foto: Sara Svärd
Foto: Sara Svärd


Har du många måsten kring dig? Saker som du bara måste göra? Gör du de där sakerna som du vill göra? 

Själv försöker jag ta bort alla måsten i mitt liv. Aha, kanske någon nu tänker, lätt för dig som är hemma och sjukskriven. Riktigt så enkelt är det inte. Jag skulle också kunna ha en mängd måsten men jag försöker byta ut dem mot saker jag vill istället. Om jag ska förtydliga mig lite är det enbart orden jag byter ut. Jag tar bort ordet "måste" och byter ut det mot "vill". 

Kanske man inte kan göra säger någon. Jo, det kan man hävdar jag. Och livet blir faktiskt lite enklare med ordet vill. "Du måste äta" påpekar kanske någon. Nej jag måste inte äta MEN jag vill äta, för jag vill leva. Jag vill isolera mig från vänner och aktiviteter för jag vill bli frisk. 

Under lång tid har jag velat gå på Bruce Springsteens konsert som var i lördags och här har jag valet att säga att jag måste avstå för att jag är för sjuk, men jag väljer istället säga att jag vill vara hemma. För precis så är det jag vill vara hemma för jag vill bli frisk. Jag vill spara på den lilla kraft jag har. Jag för valet att jag vill avstå. Jag vill vara hemma för det enkla svaret är att jag vill bli frisk. 

Jag tror att ord har betydelse, och hur vi använder dem har ännu större betydelse. För mig ger "vill" en mycket större frihetskänsla än order "måste" och frihetskänslan gör det roligare och enklare att andas.  

Hur skulle det se ut för dig om du byter ut ordet "måste" mot "vill"? Prova att ta dig an dagen med saker du vill. Det är väldigt få, om ens några, saker som vi måste. Och livet blir som sagt roligare och enklare när man gör saker man vill. 
 

Läs hela inlägget »
Utbränd väggen utmattad livsstil beteendeförändring ikea walk in closet


För ett par veckor sedan började Thomas fixa i vår Walk in closet. En del kvar men redan så skönt att få ordning, både i rummet men också bland kläderna.  Det skönaste och bästa av allt var ändå upptäckten, upptäckten av en förmåga som varit borta hos mig. Min logiska förmåga att planera och strukturera. 

Min läkare säger att jag alltid kommer vara känslig för stress och jag lovar att det plötsligt finns många konstiga och märkliga saker som plötsligt kan få mig stressad. Mina förmågor som är borta säger han däremot att jag till största del kommer att få tillbaka. En av mina styrkor har tidigare varit att planera och strukturera, fixa med logistik. Så frustrerande att idag kan jag inte ha ordning på någonting. Jag förstår inte att sortera i mitt huvud. Förstå då känslan när Thomas och jag strukturerat och organiserat, mycket lugnt och pedagogiskt går igenom vilka delar vi behöver i ett första skede till vår Walk in closet. 

Känslan var och är fortfarande lite obetalbar, kanske svårt att förstå att jag kan bli så jublande glad över att några anteckningar över delar och antal. Att det kan vara så märkvärdigt, men så är det. Och det var jag som styrde planeringen, kanske var det därför det fungerade så bra. Inte för att det var jag och inte Thomas som var den styrande utan för att jag fick göra det i min egen takt och efter min förmåga. Mycket långsamt och pedagogiskt och med backup av Thomas. Lycka! 

Läs hela inlägget »
Utmattning utmattad utmattningssyndrom psykiskohälsa Ströget Köpenhamn utbränd väggen beteendeförändring livsstil livsstilsförändring
Utmattning utmattad utmattningssyndrom psykiskohälsa Ströget Köpenhamn utbränd väggen beteendeförändring livsstil livsstilsförändring


Hemma igen. Hemma efter en fin midsommarhelg. Men skäms, skäms över att jag gjort saker. Tror nästan att skammen är min största akilleshäl. Jag skäms så när jag gör något friskt. 

När jag träffade min läkare för tre veckor sedan undrade han hur många friska saker jag plockade in i mitt liv. Hur ofta Thomas och jag gick på restaurang och åt god mat och drack vin. Fick uppmaningen att ta in mer glamour i mitt liv. Ja, tack! 

Det kändes skönt att han lyfte frågan då jag verkligen har satt Luther på min axel,och inte lyckats peta bort honom. Min psykolog och jag pratar ofta om det här. Men det är så svårt. Så svårt att inte döma mig själv. Att inte kritisera mig själv. 

Men det är inte så enkelt att säga att jag ska plocka in friska stunder som mer glamour i mitt liv. Det är verkligen inte så enkelt för jag blir så trött av aktiviteter. En trötthet som är obeskrivlig. Kroppen dräneras fullständigt på energi när jag gör minsta lilla aktivitet. 

Idag kan jag under många timmar "verka" normal och frisk i umgänge med andra men det som inte syns är tröttheten och kraschen som kommer när jag landar själv i min ensamhet. Min behandling under stor del som sjuk har varit samtal och vila, vila, och åter vila samt återhämtning. Men vila är inget jag kan lagra som reservkraft. Det jag idag vet är att jag dock behöver vila innan aktivitet, för att ha någon kraft till aktiviteten samt lång vila efteråt. Om jag inte får vila efteråt blir jag enormt trött. Att vara trött är inte farligt men om jag blir dränerad på energi och kraschar i trötthet kommer även ångest och ångest är inte bra för kroppen. Ångest är även enormt obehagligt och många gånger skrämmande. 

För mig finns det olika former av ångest, ångest som kommer ur trötthet och ångest som kommer ur samtal och minnen och sedan finns panikångesten. Ångesten som kommer ur tröttheten är för mig svårast. Svårast för den ligger lite på ytan och dallrar och kan slå till med full kraft. Den ångesten slår ut min kropp fullständigt. 

Det fantastiska med min resa är att jag lär mig mycket om mig själv. Jag lär mig påmind kropps signaler. Jag lär mig om olika former av ångest. Skulle kunna skriva att det är en lärdom jag inte skulle vilja ha men riktigt så enkelt är det inte. En dag kanske jag förklarar varför. Jag har även lärt mig att jag kan gå genom Ströget och blunda och enbart fokusera på mig själv. Det om något är en kunskap jag absolut inte vill vara utan.  Jag säger som jag säger till min psykolog; "Jag tycker att jag är spännande." För så är det, resan om mig själv är spännande. Den gör jävulusikt ont men den är spännande. 

Nu blir det här ytterligare en dag med vila och åter vila. 

 

Läs hela inlägget »


Mitt liv har till stor del bestått i att cykla tandemcykel. Jag har suttit längst fram och styrt och benen har trampat likt trumpinnar på pedalerna, snabbt snabbt.
För några år sedan satte jag mig bakom Thomas på en tandem och vi cyklade längs spanska solkusten. Oj vilken ångest och rädsla. Hela mitt liv var utlämnat till någon annan. Någon annan, i det här fallet min man som jag älskar och som älskar mig tillbaka. Utlämnad till någon annan som precis som jag är rädd om sig och sin omgivning. Någon annan som precis som jag vill leva i många år till. Men ändå var jag livrädd att han inte kunde bemästra situationen. Livrädd att han skulle köra ihjäl oss.
Idag sitter jag bildligt på tandemcykeln och då där bak. Jag låter Thomas styra och bestämma farten. Jag är och framförallt har varit livrädd många gånger. Rädd! Rädd för att jag inte längre har kontrollen.
Sakta lär jag mig att det känns ok att inte ha kontroll. Sakta lär jag mig att det är behagligt att bara kunna följa med. Följa med och känna att omgivningen tar ansvar och har kontroll.
Sakta tar jag kontroll över mitt liv. Sakta, sakta men fortfarande behöver jag stöd och oftast behöver jag sitta där bak på cykeln och bara följa med. Fortfarande försöker jag både gasa och bromsa men framförallt försöker jag sträcka mig efter styret. Då behöver jag andas och åter luta mig tillbaka. För en dag kommer tiden då jag sätter mig på en egen cykel och kan trampa iväg. Trampa bredvid, trampa bakom och även trampa först och styra. Jag ska bara lära mig först.

Läs hela inlägget »
Vågavararädd rädd våga livsstil livsstilsförändring beteendeförändring psykiskohälsa återhämtning utmattning utmattningsyndrom utmattningsdepression väggen kraschat krascha utbränd


Där mitt i stressen kunde jag någon gång göra det som jag ofta sa till barnen när de var i varv "Ta tre andetag. Andas in djupt med näsan, andas ut låååångsamt med munnen, upprepa tre gånger." När jag praktiserade det på mig själv kunde jag känna hur oändligt skönt det var. Undrar hur jag kunde överleva resten av tiden när jag rusade runt och andades ytligt. 

Överlevde var väl kanske det jag i och för sig nätt och jämnt gjorde för hjänan precis som allt annat levande dör utan syre. Alla vet att hjärnan dör vid syrebrist och den blir snabbt ointelligent när den får för lite syre. Vid stress får hjärnan för lite syre och då kan vi själva räkna ut att vi snart blir ointelligenta vid stress. Hjärnan tar många knasiga och felaktiga beslut. 

När vi stressar runt andas vi mer och mer ytligt trots att vi vet att när vi behöver prestera krävs det stor syreupptagning. Titta på en elitidrottare vilken enorm syreupptagning som krävs för exempelvis en löpare. Eftersom vi andas per automatik reflekterar vi ofta inte på vår andning. Vi andas cirka 20-25 000 andetag per dygn. 

Vet av erfarenhet att nu precis innan semestern ska uppdrag och åtaganden slutföras. Många med mig vill avsluta och rensa upp alla surdegar och städa av skrivbordet för att kunna komma tillbaka efter semestern till nya fräscha arbetsuppgifter. Eller i alla fall ha de gamla under kontroll. Axlarna sitter om inte ovanför öronen så precis uppe vid dem och snuddar öronsnibbarna. Bara jag fixar detta och detta och detta... kan jag snart ta semester. Snart blir det lugnare och om jag inte andas så ofta och djupt tar det inte heller kraft ifrån mig. Oj så vi lurar oss själva! 

Sätt dig ner på stolen. Japp, sätt dig ner! Djupandas tre gånger, minst tre gånger. Ta in nytt fräscht syre och ge din hjärna ny näring. Näring så att den kan tänka klart, för i raketfarten, med tankar som att "bara jag har gjort detta så blir det lugnt," lurar ingen mer än dig själv och knappt det. När du nu fått nytt fräscht syre till hjärnan börja titta klart vad som är viktigt och prioritera. Och när du nu andas kom då ihåg att prioritera det som är viktigaste... DU och din familj? 

Korrekt andning är en av kroppens viktigaste funktioner. Om vi då bara ger vår hjärna syre lite då och då som vid de tre djupa andetag om dagen och vid semestern kommer hjärnan tillsist få syrebrist.

Det är enklare att förebygga utmattningssyndrom än att ge behandling.
Kram 

Läs hela inlägget »
Pioner konst konstnär art utmattad utbränd utmattningssyndrom livsstil utmattningsdepression ångest psykiskohälsa beteendeförändring livsstilsförändring


Phuuu! Ja lite så är det, phuuuu! Jag försöker känna in kroppen. Försöker känna in kroppens signaler. Vad vill knopp och kropp säga mig? Vilka behov vill de förmedla? Varje dag tänker jag på att känna in signalerna. Hur känns det i huvudet? Oj, mitt exempel kliar, behöver fundera på vad jag gjort som inte varit riktigt okej. Mina ben värker, vad kommer smärtan ifrån. Vet efter de hör åren att det signalerar stress och ångest och att jag behöver fundera på vad som inte varit riktigt okej för min kropp. Vad är det som gjort att kropp och knopp skickar dessa signaler? 

Igår var det en sådan där dag när signalerna uteblev. Dessa dagar är så sköna, då vet jag at jag är på rätt väg. Men igår var det lite annorlunda. Signalerna kom inte men när jag satte mig framför TV:n med Thomas kraschade jag. Helt slut! Stresspåslag och helt, helt slut. Vet precis vad som gjorde mig slut! Har full koll på det men varför signalerar inte kroppen? Varför kände jag inget innan? 
 


I huset, som vi sålde för drygt ett och ett halvt år sedan, hade vi ett kontor. Där inne växte papper och prylar på hög. Allt som vi inte ville ha synligt skyfflade vi in där och stängde dörren och låtsades som om det inte fanns. Jag har ett stort behov av att ha ordning där jag finns. Och ju mer stressad jag är ju mer städat och undanplockat behöver min hjärna. Har stort behov av yttre "renhet" när jag har et inre kaos. Därför växte bråtet inne på kontoret sig mer och mer. 

När vi sedan flyttade plockade Thomas ner allt på kontoret i kartonger. En salig blandning av försäkringspapper, foton, smycken, böcker, tidningar, hårsnoddar, pensionspapper, pianonoter, ljusstakar, vykort, vykort till förbannelse, pennor och så mycket mer. Flera kartonger med bråte blev det. Det mesta bara att kasta men några viktiga papper fanns det i högarna och ett och annat minne att spara. 

Dessa kartonger har stått, först i lilla rummet och sedan i vårt gamla sovrum. Kartongerna har efter ett och ett halvt år inte längre blivit några fint staplade kartonger på varandra utan kartonger med saker liggandes uthällda då någon saknat någr "viktigt" och rört om och plockat ut grejer. Thomas började för några dagar sedan bygga en WiC av sovrummet och igår fick jag snilleblixten att jag skulle ta en kartong och sortera. 

Sagt och gjort, tig en kartong och plockade ut allt på vardagsrumsgolvet. Att sitta där och sortera och slänga i lugn och ro kan ju till och med vara terapi för en som mig som älskar att rensa och få yttre ordning för att skapa inre ordning. 

Men ack vad jag bedrog mig. Sorterade fint i högar. Satte in papper i pärmar. Kastade skräp och bråte. Plockade ner minnen i lådor. Kände inte en enda signal från kroppen. Kände ingenting. Ingenting förens jag satt i soffan några timmar senare. Då där i soffan när jag  lugnt satte mig kände jag det. Helt slut! Helt kraschad. 

Försöker förstå. Vad var det som hände? Gick min kropp in i ett spinn som påminde om gamla Eva? Som påminde så mycket att jag inte längre kände signaler, precis som förr i tiden? Förträngde jag signalerna och inte tillät dem komma fram för att jag gjorde något som var för krävande? Skulle kunna svära här men låter bli. Men jag vill inte ha det så här! Vill känna kroppen och knoppens behov, med andra ord mina behov. Men vill också kunna göra saker utan att krascha. Vill inte vara utmattad. Vill inte ha utmattningssyndrom. 

 

Läs hela inlägget »
Munken som sålde sin Ferrari utmattad utbränd utmattning väggen utmattningssyndrom utmattningsdepression psykiskohälsa beteendeförändring livsstilsförändring hjärntrött


Där borta när det rullade snabbare och snabbare i utförsbacken fick jag ett boktips. Var och hur jag fick tipset är helt borta i mitt minne. Kanske fick jag det av en vän, kanske läste jag om boken, jag har ingen aning. Och jag tror att det har mindre betydelse. 

Eftersom det inte fanns tid att läsa böcker köpte jag en ljudbok, satte mig i bilen och körde. Där någonstans i hundraåttio kom det att bli en läsupplevelse som stannade kvar i mig. Ett frö som blev kvar. Det hade ingen möjlighet att börja gro men trots stormarna som drog förbi så fanns fröet kvar. 

Robin Sharmas bok Munken som sålde sin Ferrari hade satt spår i mig. Boken om stjärnadvokate Julian är en av få böcker jag läst flera gånger. Varje gång har jag tänkt att nu behöver jag göra något för att ändra mitt beteende. Ändra mitt liv. 

Munken som sålde sin Ferrari har ett enkelt språk, vet att det finns de som upplever språket för enkelt och innehållet banalt och tramsigt. Själv är jag tacksam för det enkla språket speciellt nu när min hjärna inte för mår mer än det enklaste. 
 

Munken som sålde sin Ferrari Robin Sharmas alkemisten våga vara rädd vågavararädd utmattad väggen utbränd


Julian bränner ljusen i båda ändarna och får en hjärtinfarkt. Han ser döden i vitögat och försvinner. Efter tre år i en liten bergsby i Himalaya tillsammans med "the Sagers of Sivana" återvänder han. För sin tidigare kollega och vän berättar han vilka insikter han gjort samt vilken kunskap han fått hos de vise männen och kvinnorna. 

Munken som sålde sin Ferrari är eb  skildring av en yttre och inre resa, där österländsk mystik möter det västerländska framgångstänkandet. Det är en bok som gjort att jag många gånger stannat upp och funderat över mitt eget liv. Idag när jag är sjuk läser jag åter boken och funderar på djupet över mitt beteende och liv. 
 

Våga vara rädd utmattningsdepression utmattningssyndrom utbränd väggen


Ett ett stycke i boken, som handlar om Rosens hjärta, har följt mig under alla år sedan första gången jag läste boken. Julian berättar för sin vän John att allt man behöver för metoden Rosens hjärta är en lugn, tyst plats, gärna ute i naturen och en ros. 

Börja med att stirra in i rosens mitt, rosens hjärta. En ros är som livet, man möter törnen ibland men om man tror på sin drömmar kommer man förbi dem och in i rosens skönhet. Lägg uppmärksamma rosens, färg, form och struktur. Njut av blommans doft och tänk inte på något annat än just rosen. Till en början kommer andra tankar pocka på din uppmärksamhet men efter en tid kommer du att kunna sitta med din ros längre och längre stunder. Tankarna som kommer, låt dem komma och låt dem studsa iväg. Förebrå dig inte för dessa tankar. Återgå bara till att fokusera på rosen. 

Första gången jag provade detta, då för många år sedan, klarade jag ett par tre sekunder innan tankarna flög iväg. Kroppen rusade med hög puls och jag undrade när jag var klar. För att Rosens hjärta ska ge effekt bör man göra detta varje dag. Jag prövade vid några tillfällen men tillät mig aldrig att komma till ro. Tillät mig aldrig att ge det kontinuitet. 

Idag kan jag sitta under en lång stund. Tankar kommer fortfarande och går men jag tillåter dem att komma för att lika snabbt släppa dem. Jag låter dem inte fastna i mitt huvud. Tänker att den studsbollar kan jag fånga en annan gång en annan dag. 

Att sitta och inte göra någonting hjälper mig att bli lugnare. Få ett bättre fokus och oron övergår till energi. Men framförallt känner jag
g en lättnad och glädje efteråt.  

 

Läs hela inlägget »
Utmattad utmattning utmattningssyndrom utmattningsdepression psykiskohälsa väggen utbränd våga vara rädd huga boss behandling

För några veckor sedan strök jag tvätt. Kanske inget konstigt för de flesta. Inget konstigt för mig heller. Eller det var inget konstigt för tre år sedan. Våra tvätthögar var stora som berg. Ibland strök Thomas eller jag undan dem. Oftast Thomas. Han stod där i källaren i huset och strök dem till ljudet av sportradion. Jag kom att stryka mer och mer sällan till att jag helt stlutat stryka. Jag slutade stryka långt innan jag officiellt blev sjuk, innan jag blev sjukskriven. 

Men en dag för några veckor sedan när Thomas var på kontoret, ett par dagar innan han skulle flyga till Mexico/Guatemala stod jag plötsligt där vid strykbrädan. Jag strök och strök. Jag strök 15 skjortor. Och jag njöt. Jag njöt av att jag i lugn och ro gjorde något friskt. Att stryka tvätten är friskt. 

Det är svårt att förklara att stryka skjortor skulle vara något speciellt. Men att stryka dessa skjortor kändes verkligen som att jag fanns i en frisk miljö. Att vara utmattad och ha utmattningssyndrom under lång tid, flera år gör att man lever i en sjuk miljö. Ni som levt med anhörig i någon svår sjukdom kan säkert  jag menar att miljön blir sjuk. Allt känns sjukt. Men att stå där och stryka var verkligen något frisk. Att stryka tillhör vardagssysslor i ett hem. Det tillhör det normala och friska. Och jag kunde vara normal och frisk. 

När jag träffade min läkare förra veckan berättade jag om att jag hade strukit tvätt. Hans fråga blev då, hur trött kände du dig efteråt för det måste tagit på krafterna. Jag vet faktiskt inte. Jag kommer inte ihåg för jag var så lycklig. Japp, jag var så lycklig över att jag strykit lite tvätt. Känslan av att sitta där med Thomas och läkaren och skratta åt att jag var lycklig över att jag strukit. 

Jag var till och med så lycklig att jag tog en bild på skjortorna och skickade till Thomas. Lycklig som ett litet barn som fått precis det hon önskat sig i födelsedagspresent. Eller lycklig som när man har utmattningssyndrom och gör något av sig själv som att stryka en tvätt, precis så lycklig 

Läs hela inlägget »
Utmattad utmattning utbränd utmattningssyndrom väga vara rädd beteendeförändring kbt livsstil

Att kämpa med en utmattning, utmattningssyndrom är tufft. När man haft en lång, väldigt lång tid att ta sig dit är det inte ovanligt att man får diagnosen utmattningsdepression. Utmattningsdepression är inte depression i likhet med diagnos depression. Vad skillnaden är kanske jag berättar om en annan gång, idag är mina tankar riktade på uppskattning. 

Det har många gånger under min sjukdomstid varit svårt att känna uppskattning. Ibland har jag haft svårt att skilja på om det varit uppskattning jag känt eller om hjärnan på något märkligt sätt haft en minnesfunktion som hittat i minnesbanken att jag vid vissa tillfällen sänt signal om att i liknande situation har jag känt uppskattning och att jag borde göra det nu också. Svårt att förklara, varit en känsla av att jag borde känna uppskattning men inte vetat om jag egentligen gjort det. 

Jag har tidigare berättat om min bok jag skrev i, tidigt i min sjukdom. Varje kväll skrev jag tre positiva saker med dagen. Idag har jag utvecklat detta och skriver varje morgon och kväll, min Fokustimme.

Idag har jag så mycket lättare att känna uppskattning. Menar inte stora glädjerus, de är väldigt få. Men att känna mig nöjd, glad och tacksam. Ha ha, dessa tre ord fick mig att tänka på en annan "fras", en annan klassisk kommentar från en svensk film. 

Igår uppskattade jag att tillsammans med Thomas få sitta i parken med Kapten Morgan och äta jordgubbar och mjölk med en liten liten skvätt grädde. För ett par år sedan hade det inte funnits i min värld att gå över gatan med jordgubbar och mjölk i en skål för att sätta mig i parken och äta dem. Så kunde man väl inte göra? Idag njuter jag av att äta dem i parken. 

Uppskattar bra sjukvård och den behandling jag får. Tacksam över att få behandling av professionell personal som jag har tillit till. Det finns många människor runt om i världen som inte får behandling. Finns även de som inte vågar söka behandling, de är rädda. 

Jag uppskattar att ha vänner som hör av sig med små sms, ringer ibland och till och med ringer på dörren och bara står där för att säga hej. 

Uppskattar att sitta i sängen med balkongdörren öppen och lyssna till ljuden utanför. Även om ljuden från bygget ibland blir för mycket. 

Idag kan jag känna mig glad och tacksam över att jag kan uppskatta personer, saker och situationer. Det har verkligen inte varit självklart under resan med utmattningssyndrom att jag känt uppskattning. Under lång tid kände jag inget annat än sorg, rädsla och förtvivlan. 

Det jag uppskattar mest är att jag har min fina familj som står ut med mig. Uppskattar min fina familj även när de inte står ut med mig. För det händer också, att de inte står ut med mig. För vet ni vad, det är grymt jobbigt för nära och kära att leva med någon som är svårt sjuk. 

Vad uppskattar ni? 

Läs hela inlägget »
Love knot kärleksbutik utmattningsdepression utbränd väggen utmattningssyndrom psykiskohälsa

När man delat stor del av livet med någon har man gemensamma minnen. Men även olika upplevelser och minnen av samma tillfällen. 

Igår hade Thomas bokat middag på Meza, en libanesisk restaurang. Det blev en 20 rättersmeny. Lovar att vi inte orkade smaka alla rätter. Kaffet och kakan som var tänkt efteråt tackade vi vänligt men bestämt nej till. Så mycket gott men vilken paltkoma. 

När Thomas tagit sin första tugga säger han drömmande: "Vilka matminnen som kommer fram." Minnen från hans barndom då det bodde flyktingar från Libanon på det gästgiveri hans familj drev. Han har många matminnen från den tiden. 

Ett gemensamt matminne också från libanesisk mat är när vi under vårt första år skulle ta oss till Piteå och hälsa på hans morfar och tant Signe. Vi hade sparat så att vi skulle kunna flyg från Arlanda. Efter som vi var ungdomar kunde vi flyga på en sistaminuten biljett som hette "Hundralappen". Man satt på Arlanda, betalade en tusenlapp och fick överblivna platser för en tusenlapp. Det var långt innan alla lågprisflyg kom. 

För att ta oss till Arlanda på billigaste sätt "lastbilsliftade" vi. Detta innebar att vi gick till lastbilscentralen utanför stan och kollade med lastbilschaufförerna om de skulle till Stockholm och om vi fick åka med. Oj oj aldrig att jag ens skulle tänka tanken idag. Alldeles för gammal och bekväm men mest kanske för försiktig. Jag var dock väldigt tydlig med att det skulle vara en chaufför som accepterade två fripassagerare, tänkte nämligen inte åka själv med någon okänd. Tror att detta är förbjudet från företagen idag att chaufförerna får plocka med fripassagerare. 

Övernattade gjorde vi hos libanesiska vänner till Thomas familj för att sedan ta oss till Arlanda på morgonen. Jag kommer ihåg all mat vi blev bjudna på men några smaker finns inte kvar i mitt minne. Däremot finns dessa minnen fint bevarade hos Thomas. 

Tänk att dessa smakminnen hos Thomas resulterade i samtal om minnen, gemensamma minnen från förr. Från en lastbilstur till "hundralappen". 

Halsbandet på rosen? Efva Attlings Love knot med betydelsen "En kärleksknut för hoppet att vi alltid håller ihop." En bröllopsdagspressent till mig från Thomas ❤️

 

Läs hela inlägget »

Idag klockan 15:00 för 24 år sedan knuffade jag fram brudnäbbarna, slet tag i pappas hand och sprang in i kyrkan till Mendelssohns Bröllopsmarch. Nej det är inte sant, jag hade så bråttom, att det visst blev under klockringningen. När jag kommer fram till min stiliga blivande man, han som aldrig och aldrig kommer att leva efter vett och etikett utan enbart efter vett, väste han plötsligt. "Vad gör du här? Du ska ju komma...NU!" Nu som i NU börjar de spela Brudmarschen. 

Mitt "misstag" hade kunnat förstöra hela min bild av vårt bröllop, bröllopet som skulle vara så perfekt. Planerat i minsta detalj, av mig. Till och med vädret var planerat, lagom varm sol och ett par regndroppar som föll ned med lycka. Efter akten undrade Thomas mormor lite försiktigt, nej inte alls försiktigt för hon var ingen försiktig dam, om det var en nymodighet att bruden skulle gå in under klockringningen. 

Vår präst, eller prälle som Thomas farbror Anders kallade vår piprökande präst, förstod att denna dag just och då var enormt viktig. Efter vigseln, innan vi gick ut ur kyrkan berättade han om ett annat par. Ett par som stod på fel sida om varandra vid altarringen. Prästen viskade lite försiktigt till brudgummen att han stod på fel sida. Ingen reaktion. Prästen viskar igen. Ingen reaktion nu heller. Var på bruden knuffar till brudgummen och säger att han står på fel sida. Killen fattar äntligen galoppen OCH kliver över på andra sidan, ja andra sidan altarringe vill säga. 

Jag som hade gråtit floder av lycka under vigseln skrattade tillsammans med  Thomas och alla gäster så att tårar och snåren rann. 
 

Sammetsbröllop bröllopsdag guldbröllop bröllop utmattad utmattning utmattningssyndrom utmattningsdepression psykiskohälsa beteendeförändring livsstil väggen utbränd

Hur dagen än blir. Vilka missöden som än uppstår. Vad som oförutsett än händer blir man ändå gift den där dagen när man står framför prästen eller vigselförrättaren. Det är de andra dagarna som är de viktiga. Det är vad vi gör med dessa dagar. Vad vi gör för och med varandra under dessa dagar som man och fru. 

Det är idag 8766 dagar sedan vi lovade att älska varandra i nöd och lust. Det heter i nöd och lust av en speciell orsak. För att det är just i "nöd" och "lust" och inte bara i "lust". Jag lovar er att under 8766 finns det även dagar i nöd. Det finns till och med dagar då jag kunnat tänka mig att ge honom en spark i ändan. Jo då, jag lovar. Och om jag frågar Thomas finns det säkert dagar jag gjort honom galen. Men nu är det här min blogg så han får inte komma till tals här, tack och lov. 

Den där dagen, 13 juni 1992, är en dag med minnen vi skrattar åt, minnen vi ler med hela hjärtat åt. En dag med minnen där nära och kära delade vår dag. Där varsin älskad morfar fanns med, en varsin morfar som inte längre finns med oss. Vänner, nära vänner som står oss ännu närmre idag. Den yngsta av dem alla var våra bästa vänners förstfödda, endast 13 dagar gammal. För två veckor sedan firade vi hennes 24-årsdag. Som jag grät när jag såg henne och hennes mamma där inne i kyrka. 

Men allt det här är "bara" minnen. Minnen av en fin dag. 

Det viktigaste med ett bröllop är inte bröllopsdagen utan det som kommer efter. Det viktigaste är vad vi gör med de dagar vi lever tillsammans. Vad vi gör av dessa dagar. Vi har, precis som de flesta andra par, haft prövningar under våra år och det är vad vi väljer att göra med dessa prövningar som ger oss livet vi lever. 

Tror ingen tror något annat än att min sjukdomstid varit att leva i nöd, så är det. Det har varit den värsta prövningen av dem alla. Det här året har varit det tuffaste av de tuffaste åren men det har också varit det året som givit många fina stunder. Många fina dejter, dejter mellan herr och fru Svärd. Små små utflykter, bara vi två. Dejter på varsin cykel. Dejter på Bergslagsleden, en dej som även innehöll ett inbördeskrig. Dejter där vi pratat med varandra, pratat på ett sätt som vi tidigare aldrig gjort. Vi har suttit på "vårt" kondis med sedan länge tom kaffekopp och pratat och pratat. Det är dessa stunder som är livet. Livet som herr och fru Svärd. 

I morse vaknade jag med några små ord skrivna på ett papper bredvid sängen. Några små ord, stora ord som betyder allt. Dessa ord betyder något här och nu. 

Idag firar vi sammetsbröllop, jag hoppas hela året kommer vara lent som sammet. För det är vi värda, både du och jag.  Men kommer det fler prövningar klarar vi dem också! 

PS. Japp störst brudbuketten vann... 

Läs hela inlägget »
Väggen utbränd utmattad utmattningssyndrom utmattningsdepression psykiskohälsa

Sakta, sakta lär jag mig. Gårdagen var som ett töcken, huvudet bultade och alla tankar rusade. Tummen kliade och kroppen värkte. Betyget över dagen blev ändå godkänt. Först vilade jag i sängen, länge och där funderade jag på vad som är bra, bra för mig. 

Hade tidigare hittat en yogafilm på Youtube, finns massor av dem. Fram med mattan, bolster och filt. Restorativ yoga och en timme senare hade kroppen lugnat sig så pass att det blev en kaffe och ett avsnitt på en serie Thomas och jag hittat på Netflix, fråga inte vad serien heter. En utmattad hjärna lägger inte sådant på minne. Men bra är den. Klockan 21:00 sov jag redan. 

12 timmar senare slår jag upp mina blå. Trött, men inte med ett speed i kropp och hjärna. Att kunna stoppa hjärnaktiviteten är skönt, inte alltid jag förstår att göra det. Men igår gjorde jag det och känner mig stolt idag. 

Läs hela inlägget »
Jordgubbar väggen utmattad utmattning utbränd utmattningssyndrom utmattningsdepression återhämtning beteendeförändring psykiskohälsa

Två så stora saker som en cykeltur ute på Djurgården med avslutning under parasollet i Rosendals trädgård samt en skolavslutning kan få den bästa artisten att rekapitulerar. Jag borde ha förutspått det. Eller kanske gjorde jag det men blundade och låtsade att det regnade. 

Det är ingen jättefara men nu har jag tagit min skål med jordgubbar och lagt mig i sängen. Kommer ligga här fram till middagen ikväll. Är både lättirriterad och enormt ljudkänslig, japp det är varningssignaler som jag tar på största allvar. Stoppa innan tårar och ångest knackar på. 

Imorgon lördag blir det lugnt och söndag och måndag och...

Läs hela inlägget »
Utmattad utbränd psykiskohälsa beteendeförändring livsstilsförändring livsstil utmattningssyndrom utmattningsdepression maskros krascha väggen


Den där dagen när jag inte tog mig upp ur sängen. Den där dagen för drygt två år sedan. Den dagen kämpade jag fortfarande. Kämpade med näbbar och klor. Kämpade för att kunna fortsätta mitt höga tempo. Kämpade med att kunna gå till mitt jobb. Kämpade med att fortsätta mina studier. Kämpade mot läkare som ville sjukskriva.  Kämpade med att vara till lags. Kämpade med att planera födelsedagar, studenten och bröllop. Kämpade allt jag kunde för att göra allt och lite till. 

Jag förstod inte hur jag skulle kunna göra något annat. Förstod inte hur världen skulle kunna fortsätta snurra om jag inte gjorde mina åtaganden på bästa sätt. Men världen snurrade i sådan fart och jag hade ingenting att hålla mig i. Med facit i hand så kan jag blicka tillbaka och se att jag hade kunnat hålla mig i min underbara man, min fina familj och vänner men när det snurrar så fort blir man till sist fartblind och jag kunde inte se händerna som fanns där. Världen snurrade snabbare och snabbare och själv rusade jag på som om jag sprang maraton i en fart som sprinter. När väggen stod där kraschade jag inte utan försökte springa igenom den. Ni som upplevt utmattningssyndrom eller någon annan livskris vet hur det känns att inte ha något att hålla sig i. Ni vet att hjärnan i detta läge inte längre ser eller handlar rationellt. 

Tillsist när det snurrade tillräckligt snabbt och jag inte såg stöden som jag rusade förbi tog mitt huvud eld och hjänan fick en kortslutning. Jag levde i en ovisshet och en enorm rädsla. Hjärnan som fick kortslutning gick på högvarv och gick inte att stänga av. Det fanns ingen off-knapp. 
 


Att hamna i en sådan livskris som utmattningssyndrom innebär, eller någon annan livskris för den delen, är som att förlora fotfästet. Att inte kunna ha makt och kontroll över det som sker. Det betyder inte att det måste finnas någon ansvarig. Att det är någons fel. Ibland sker saker som vi inte har makt er eller som vi kunnat förutse. Oftast är det många orsaker som samverkar. Ibland, eller kanske oftast ger oss oförutsedda händelser oss kraft och kreativitet och vi hittar kreativa lösningar. Men den där gränsen är hårfin när när vi blir utpumpade och energin övergår till en negativ energi som dränerar oss inifrån.  

Att bli dränerad på energin i en kortslutning innebar, den speedade hjärnaktiviteten till trots, att jag var vungen att möta min egen sårbarhet. Möta mitt mest sårbara "jag". Ett "jag" som tillsist inte var förmögen till något. Att inte vara förmögen till något innebär verkligen att inte vara förmögen till något. Inte förmögen till att sova, äta eller toalettbesök utan hjälp.

Det har krävts mod och öppenhet att möta mitt sköraste jag. Det har krävts att jag har slutat att göra motstånd. Det har krävts att jag har följt med i min kropps olika känslotillstånd. Jag har haft mod att möta min egen rädsla, tittat den i vitögat. Jag har följt min kropp i alla dess former, satt ord på min rädsla, beskrivit den och låtit den fått vara där och bara vara. Jag är säker på att modet att möta min egen rädsla är styrkan som krävs för att bli frisk. 

Läs hela inlägget »

Idag på Sveriges nationaldag och alla andra dagar på året också om jag ska vara noga, uppskattar jag att bo i Sverige. Jag uppskattar att bo och leva i ett land utan krig och med demokrati, även om det innebär att ett parti som SD får sitta i vår riksdag. Jag uppskattar att vi har yttrandefrihet och allemansrätt. 

Jag uppskattar att vi har en sjukvård som hjälper mig att hitta vägen till att bli frisk, uppskattar att jag har både läkare och psykolog till min hjälp. 

Trots att jag fått diagnosen utmattningsdepression har jag försökt att se något varje dag som jag uppskattar. Det har inte alltid varit enkelt, speciellt inte i början då jag var som sjukast. En tid skrev jag varje kväll i en bok, tre positiva saker med dagen. Inget knystat, kunde jag inte se något positivt skrev jag bara dagens datum som ett tecken på att jag reflekterat över dagen. Ibland var det positiva att jag hade duschat. Japp, så var det där i början, jag uppskattade att jag tagit mig in i duschen. Kanske inte sant att jag uppskattade det men min omgivning uppskattade att jag någon gån då och då tog mig in i duschen. 

Mina tre positiva tankar har utvecklats till att jag varje morgon funderar på hur jag vill utforma dagen och på kvällen sammanfattar jag den bland annat med att skriva "Dagens 3 bästa". Jag sammanfattar även veckan och funderar på vad jag fått för kunskap. Jag är till exempel väldigt tacksam över att jag idag vet att jag måste ha en ordentlig nattsömn, inget nattsudd här inte, för att må bra. 

Idag kan jag se så många fler saker jag uppskattar,  både i stort och smått. Jag uppskattar min familj som fått försaka så mycket under de här två åren. Jag är dem evigt tacksam. Uppskattar att igår kunna sitta på balkongen med ett glas bubblor och några tryffelchips. Men uppskattar även att jag inte längre ligger i fosterställning och är förtvivlad. När jag har fina dagar tillåter jag mig att reflektera över min resa uppskattar den, låter kanske knasigt men så är det. Uppskattar vad den lärt mig. MEN det betyder inte att jag vill göra om den! Inte ens för allt smör i Småland! 
 

Utmattning utmattad utbränd väggen psykiskohälsa beteendeförändring utmattningssyndrom jordgubbe utmattningsdepression


Uppskattar många saker, som att: 
Vår dotter har jobb och lägenhet
Vår son kommer in på gymnasiet och det han vill läsa 
Känna doften från nyklippt gräs 
Jag ska klippa mig i veckan
Solen skiner
Frysen full i mat
Några vill ha min konst på sina väggar
Vara hundvakt 
Thomas dagligen säger att han älskar mig
Det är jordgubbssäsong 
Dricka mitt morgonkaffe
Jag har min fokustimme 
Min familj och jag får äta oss mätta
Vi lever i ett land i fred och som öppnar upp för de som flyr från krig

Just nu uppskattar jag att Thomas steker amerikanska pannkakor och att sonen cyklade för att handla lönnsirap och jordgubbar. Uppskattar att jag kan ligga i sängen med balkongdörren öppen och känna solen stråla in. 

Uppskattar att bo i Sverige och kunna ligga i sängen och äta en jordgubbe. 
Grattis på nationaldagen till oss alla som har förmånen att få bo i Sverige 

Läs hela inlägget »
Bilderna är ur filmen som finns på amelia.se
Bilderna är ur filmen som finns på amelia.se

Jag har alltid varit verbal, ibland översocial. Men att skriva är ingenting jag gjort sedan jag var barn. När jag sedan blev sjuk och isolerade mig, både för att kunna ha någon chans att bli frisk men till en början pga skam, skrev jag långa sms som svar till vänner som kunde, vågade och ville höra av sig. Långa sms som blev lite som ett sätt att för mig själv sätta ord på det jag inte själv förstod. Sms:en var ibland långa som kortnoveller. Jag kände att jag mådde bra av att skriva av mig mina tankar. Det var därför jag skapade mitt Instagramkonto, jag behövde ha en mottagare. Till en början var jag helt anonym, jag skämdes så mycket för att visa vem jag var. Men jag som varit så social kände att jag behövde en mottagare till det jag skrev. En okänd mottagare där på andra sidan paddan. 

Mitt skrivande utvecklades och många gånger läste jag upp mina texter hos min psykolog och vi diskuterade mina tankar. Idag sker det inte lika ofta. Däremot skriver jag idag både dagbok, blogg och på något som kanske en dag blir något mer än en skrivbordsprodukt. Det får tiden utvisa. Men orden är så viktiga för mig. Så viktiga att jag låtit min familj och några speciellt utvalda fått läsa orden och kommenterat.

Alla ord är viktiga för mig och jag kan inte tänka utan att höra mina egna ord. Kan inte tänka utan att höra någon anna reflektera över mina ord och ge nya vinklar och åsikter. När det då blev tyst kring mig blev det en enormt svårighet. Även om tystnaden var nödvändig för min överlevnad, nej jag har inte varit självmordsbenägen men jag vet inte om jag kunnat bli frisk om det inte blev helt tyst och stilla kring mig. Vet inte om jag överlevt om det inte blev tyst och stilla, stundom trodde jag att jag skulle bli galen innan jag lyckades kravla mig lite framåt. 

De här orden, ja de har hjälpt mig att förstå mig själv. Förstå vad som händer med mig. Förstå det jag egentligen inte förstår. 

I filmen ovan finns några av mina ord och meningar som tidningen Amelia fått tillstånd att använda. Ord som medarbetare i Amelia satt röst till. De ord som inte är mina skulle ändå kunna vara mina, för så här var det, så här är det. Japp, jag låg i fosterställning i månader, grinade som om hela världen dött ifrån mig. Japp, jag trodde läkaren var knasig som ville sjukskriva mig, jag ville verkligen inte bli sjukskriven. Japp, jag undrar många gånger om hjärnkapaciteten kommer komma åter, fått svar att förmågor kommer tillbaka men att allt inte blir som förr.  JA! Jag vet att jag kommer bli frisk och att livet inte blir som förr, men det livet vill jag inte ha tillbaka. 

Min blogg har för tillfället problem med att länka till andra sidor, filmen och artiklar på Amelia.se finner ni här 
http://www.amelia.se/artiklar/amelias-lasare-berattar-om-sina-utmattningssyndrom/
 

Läs hela inlägget »
Änglarum gårdheim utmattningssyndrom utbrän väggen utmattad psykiskohälsa beteendeförändring livsstil
Gårdheim utmattad utmattning utmattningssyndrom utbränd psykiskohälsa beteendeförändring livsstilsförändring utmattningsdepression

Idag har det varit ombytta roller hos familjen Svärd. Tassar upp till badrummet, hör ljud från sonens rum, han tittar på vad jag förmodar är ytterligare en i raden av alla filmer på youtube. Viskar godmorgon och smyger mig tillbaka till sängen där Thomas sover. Japp min morgonpigga man sover fortfarande. Senaste resan till Mexico/Guatemala har den här gången tagit mer på hans krafter än det brukar göra. 

Tillsist tröttnar sonen, fixar morgonkaffet till Thomas och mig så att han får upp pappan i familjen. Han är nämligen ivrig att få komma iväg, båten och vattenskotern ska fixas för att så småningom sjösättas. Andra året i rad som båten inte är i innan sista april utan någon gång i juni... undrar just om min utmattning kan på verka sjösättningen? 

Så här ligger jag nu ensam och i tystnad och funderar på hur ett par natttygsbord kunde bli starten på en vänskap. För så är det. 

I januari eller kanske var det februari ifjol ropade jag in ett par jättesnyggt nattygsbord på Lauritz, lade upp en bild på dem och @hootchikootchi blev, om sanningen ska fram och det ska den, avundsjuk. Jag lovade dyrt och hederligt att om jag ångrade skulle hon få köpa dem. Hur snygga de än är och till och med mer praktiska med sin lilla låda än de vi sedan köpte så passade de int riktigt in i vårt sovrum. Evaa skulle ha dem men hade fullt upp med sitt företag Hootchi Kootchi Home och alla uppdrag med homestyling så nattduksborden stod här snällt och väntade i några veckor. Men en dag för bra precis ett år sedan rullade en minibuss in här i Örebro med Evaa och två goa väninnor. Jag fick mig en dag som gjorde att jag kraschade i många fler dagar efteråt. Men jag fick mig även en ny vän och galet många skratt, skratt där tårar rann men också djupa samtal. 

vi har fortsatt hålla kontakten med små meddelanden men här i veckan kom ett litet tjockare brev med posten. Funderade så när jag öppnade det vad jag hade beställt som jag inte kom ihåg, har hänt ett x antal gånger sedan jag blev sjuk. Men ut tittar en söt liten bok med många kloka ord! 

När Thomas och Philip åkte till mormor och morfar för att fixa inför sjösättningen har jag nu legat och läst. Läst och begrundat. Tack för boken Evaa! 
Tack finaste Eeva för att du kom in i mitt liv! 

Läs hela inlägget »


Är det något jag kan så är det att stressa på. Skynda mig och göra allt och lite till. Arbeta i ett högt tempo och hålla många bollar i luften. Att ha många bollar i luften samtidigt är egentligen en osanning, enligt forskning kan vi människor inte hålla mer än två bollar i luften samtidigt, en aktivitet för var hjärnhalva klarar vi av. När vi försöker hålla tre eller fler aktiviteter och uppgifter i huvudet samtidigt börjar hjärnan tapp fokus. När vi använder oss av multitasking bränner vi hjärnceller och vår hjärna blir likt ett barns hjärna. Men likt förbaskat har jag hållit många bollar i luften samtidigt och med andra ord blivit grymt ineffektiv, även om jag hävdat något annat. För effektiv har jag trott att jag varit, när jag pratat i telefonen samtidigt som jag svarat på ett mail och haft tankarna på föreläsningen jag inom 30 minuter ska hålla.

Det skrämmande i det hela är att arbetsgivare förväntar sig att de anställda ska vara stresståliga, klara av att ha många bollar i luften och gilla att arbeta i ett högt tempo. Arbetsgivare som Pressbyrån söker idag en distriktschef som förväntas kvala in under dessa kriterier. På Elit hotell har de ett högt tempo och vill du arbeta där är tjänsten ledig som receptionist, du klara av att ha många bollar i luften utan att det påverkar ditt goda humör. På NA-kd kan du få bli sociala medier expert om du fixar att hålla 50 bollar i luften samtidigt. 

Frågar ni mig, strunt samma jag tänker svara även om ni inte frågar, det är är galet. Det här är sjukt, så sjukt att vi får sjuka människor. I år är det 32 000 människor som är sjukskrivna i stressrelaterade sjukdomar, som utmattningsdepression och utmattningssyndrom. 

Jag skulle önska att arbetsgivare söker personal som vet vad som är viktigt för att ha ett fungerande arbets- och privatliv över tid. Att de söker personal som vet hur de på bästa sätt återhämtar sig. Om arbetsgivare söker personal med den kunskapen tror jag även att den arbetsgivaren är mån om att se till att personalen vid hög arbetsbelastning även får möjlighet och hjälp till återhämtning. 

En av de saker jag lärt mig under min sjukdomstid är att jag är stresstålig till att jag drabbas av en utmattning. Jag vet att jag kan hålla många bollar i luften, men jag gör det förmodligen sämre än om jag kan koncentrera mig på en eller ett par uppgifter i taget. Jag har även insikt i att jag spinner igång och gärna, mer än gärna tar mig an uppgifter och ser till att fullfölja dem i rasande fart för att lika energiskt, kalla det gärna stressande, ta mig an nästa uppgift. 

MEN det jag också lärt mig är att jag aldrig fått kunskap i hur jag ska återhämta mig mellan alla uppgifter. Ska bara göra det här, sedan blir det lugnt. Ja visst ja då ska jag ju göra det hör också men sedan blir det lugnt och då ska jag vila och återh... Nej då kom ju det där uppdraget också! 

Kan låta knasigt att människor, iaf vissa människor måste lära sig att vila och återhämta sig men jag lovar i min värld är det ännu knasigare att vi ska uppmana människor att hålla 50, femtio, bollar i luften och det samtidigt! 

Nu kan jag ingenting annat göra än vila och återhämta mig minsta lilla stress blir lätt en ångestattack. Jag tränar och tränar på att vila och det är en av de tuffaste utmaningar jag haft, men för att överleva är det den viktigaste kunskapen av dem alla. 

Idag tränar jag vila genom att sitta i parken, titta ut över ån och dingla med foten. 

Läs hela inlägget »
Utmattningssyndrom utmattad eva svärd utbränd återhämtning väggen psykiskohälsa beteendeförändring psykiskohälsa

Alla morgnar blir inte som man tänkt sig, vare sig för dig, mig eller någon annan. Jag behöver väldigt lång startsträcka. Behöver ligga i lugn och ro för att starta igång. Sedan en tid har jag min fokustimme där jag tillsammans med kaffe i sängen funderar över dagen och hur jag vill ha den.
I morse visste jag att Morgan skulle komma och göra mig sällskap. Vaknade tidigt men fick ändå inte till fokustimmen. Där med chockar jag både mig själv och kroppen är innan klockan 9:00 ute för andra gången. Först för att kissa med Morgan och nu för att starta upp dagen.
På min plats på parkbänken vid ån är det nu dags för kaffe och min fokustimme. Och vet ni, det känns riktigt bra! Bästa tänkbara sällskap och härlig miljö.

Läs hela inlägget »
Foto: liseberg.se
Foto: liseberg.se

Idag svarade jag på Susanne Delastacias fråga på sin blogg, om det är lite som att åka en snurrandes karusell när man får utmattningssyndrom. Här är mitt svar.

"Det var en bra liknelse med karuseller, jag älskar berg-och-dalbanor älskar när det är ett stresspåslag att kämpa sig upp och njuter av den hissnande farten ner. Karuseller som snurrar runt runt är obehagliga och tråkiga, blir yr och kräks. Precis som det är med utmattningssyndrom. När jag åkt livets berg-och-dalbana blev det till sist att jag kämpade mig med att åka uppför, kämpade och kämpade och innan det han gå i en ljuvlig fart ner för kastades jag in i en hemsk slänggunga som bara snurrade och snurrade, fortare och fortare. Tillsist slängdes jag ur gungan och kraschade så hårt att jag både svimmade och glömde dra ned minna byxor när jag skulle sätta mig på toaletten. Varför skrek jag inte på hjälp och bad någon om hjälp att stanna stanna slänggungan? Jodå jag skrek så högt jag bara kunde, skrek allt jag förmådde men då det snurrade så fort fick jag så mycket luft i munnen när jag skrek så det kom inte fram ett endaste ljud. Ingen hörde mitt skrik på hjälp. De var dock många som stod och tittade på men de visste inte hur de skulle stoppa slänggungans fart. Ja, lite så var det nog och nu kämpar jag sedan två år med att komma upp på en ny lite lugnare kausell och fram till dess sitter jag stilla i min båt. Kram"

Läs hela inlägget »
Eva Svärd - mrs excalibur - en blogg om utmattningssyndrom
Hälsa bloggar

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter

Om eva

Eva har under många år låtit bli  att lyssna på sin kropps varningssignaler så som känselbortfall, ledvärk och bältros. Inte förens hon en morgon inte tog sig upp ur sängen fick kroppen vila. Läs mer om Eva

Instagram

Följ via bloglovin:

Follow