2016 > 10

Utbränd våga vara rädd utmattningsdepression utmattningsyndrom väggen


Det här att vara rädd. Rädd för att inte göra ett bra jobb. Rädd för att inte räcka till. Rädd för att inte vara en bra förälder. Rädd för att inte var älskad. Det här att vara rädd. Rädd för att råka ut för en olycka. Rädd för att barnen ska bli sjuka. Rädd för att inte hinna leverera i tid. 

Det här att vara rädd, det är bara en känsla. En känsla och påhittade tankar i hjärnan. Absolut finns det äkta rädsla, rädsla som räddar oss undan från farliga situationer och då ska vi absolut lyssna till signalen. Men de flesta rädslor i våra liv handlar om saker som bara finns i vår hjärna. Sådant som vi själva skapar och hittar på. 

Att vara rädd för att råka ut för en olycka, att inte vara en bra förälder eller att inte göra ett bra jobb är bara tankar. Tankar som styr våra liv och som skapar en otrygghet. 

Nästa gång du är rädd eller känner dig orolig, fråga dig då om det är en befogad rädsla. Ifråga sätt dina tankar. Behöver du verkligen vara rädd? Vad är det värsta som skulle kunna hända? Vad händer om du vänder på tanken och istället tänker att allt kommer att gå bra? Du är trygg! 

Pröva! Allt kommer gå bra! Det finns ingenting att vara rädd för! Du är helt trygg!

Kram

 

Välkommen att följa mig och min blogg på Bloglovin

Follow
Läs hela inlägget »
Citat: Brené Brown - Resa sig stark
Citat: Brené Brown - Resa sig stark


Många många gånger har jag gråtandes skrikit att jag är starkare än så här. Att jag inte är någon svag person. Att jag är starkare än att få utmattningssyndrom. Att jag inte alls är svag. Som om det vore svaga personer som drabbades av utmattninssyndrom. Jo, tjoflöjt!
Det handlar inte om att vara vare sig svag eller stark.

Det jag däremot har lärt mig under åren är att jag är sårbar. Vet ni jag gillar ordet sårbar. Alla människor är sårbara och när jag fick utmattningssyndrom eller till och med en kraftig utmattningsdepression om jag ska vara ärlig, var jag mitt sårbaraste jag. Av mitt “sårbaraste jag” blev jag tillsist tvingad att möta i vitögat. För att ta mig vidare valde jag, eller om min sårbarhet valde åt mig, att visa mig modig och vara sårbar. För det krävs enormt mod att vara sårbar. Den första som såg min sårbarhet var Thomas där jag låg i min egen rädsla i fosterställning. Vet att några tror att jag beskriver en metafor när jag pratar om fosterställning. Jag lovar det är ingen metafor, jag har legat i fosterställning både i sängen och på golv där i min egen rädsla. Min psykolog och läkare samt min bästa vän har även sett mig i min största sårbarhet. För att komma vidare har detta vara nödvändigt.

Men det krävs mod att vara sårbar. Stort mod och tillit. Tillit både till sig själv och sin omgivning. Det där modet hade jag inte när jag för snart två år sedan startade mitt anonyma Instagramkonto. Tänk att jag som alltid vågat säga mina åsikter högt plötsligt ställde mig i skaran till dem som gömmer sig bakom ett anonymt konto. Men jag var för sårbar. Jag hade inte mod att visa mitt sårbaraste jag för någon annan.

Det där anonyma kontot var till en början en väldigt trevande plats, jag hade stort behov av att få skriva av mig. Mina långa sms till några nära vänner började sakta flyttas över till Instagram och efter ett halvår hade jag sådant mod att jag vågade visa mig sårbar utan att vara anonym.

Idag har jag modet att vara sårbar både här i bloggen, på Instagram och framför allt i livet utanför dessa två platser. Det gör ont att vara sårbar. Det gör innihelsike ont att vara sårbar men det är värt det varje dag.

Det är en risk att visa sig sårbar, risken är att man snubblar och ligger platt på marken med både skrubbsår och blåmärken men det är värt besväret. Jag lovar att det är värt det och jag tror till och med att det faktiskt är nödvändigt att visa sig sårbar om man ska kunna leva ett rikt liv.

Väldigt tidigt i min sjukdom så sa jag; “Jag vet att det kommer vara värt det, att genomgå detta som jag inte ens önskar min värsta fiende. Jag vet att det kommer att komma så mycket gott ur det.” Redan när jag var som sjukast visste jag ändå att det skulle komma att bli bra, där i framtiden. Där så småningom. Ja jag lovar att jag även tvivlade många gånger. Gråtandes snyftade jag i Thomas famn att jag orkade inte mer. “Det får räcka nu. Jag har inte mer kraft till att kämpa med detta.” Jag är inte där än men redan nu är det så mycket som är så mycket bättre.

Jag kommer fortsätta visa mig sårbar. Jag kommer fortsätta att snubbla om kull. Jag kommer fortsätta att resa mig upp. Jag är inte perfekt. Jag är ibland både livrädd och sårbar men jag kommer fortsätta att våga vara mig själv,  blotta mig och därmed ta risker. Ta risken att bli sårad, känna skam och förtvivlan, detta påverkar inte att jag är en modig person som som både älskar och är älskad.

Kram

 

Välkommen att följa mig och min blogg på Bloglovin

Follow
Läs hela inlägget »
Post-IT väggen utbränd utmattningsdepression utmattning våga vara rädd


Att vakna upp till en ny dag och känna sig sedd och älskad trots ett långt avstånd är ljuvligt. Thomas är i Chile under åtta dagar och det är inte bara avståndet som är långt utan även tidsskillnaden är stor, fem timmar.
Att då bli sedd trots att han inte finns fysiskt närvarande eller ens vaken är underbart. Går upp och sätter på kaffet och där finns en liten rosa post-it-lapp med några fina ord. Kryper ner i sängen med kaffet och efter ett par timmar ringer det på FaceTime. Någon är jetlag:ad och redan vaken. Tack för det säger jag. Och tack för all modern teknik som gör det möjligt att vi kan prata med varandra många gånger per dag och dessutom se varandra. Ibland pratar vi både djupare och bättre via FaceTime är hemma i soffan.

Tro nu inte att vi alltid haft det så här under våra 30 år, små rosa kärleksfulla lappar och djupa samtal via Facetime, för det har vi absolut inte. Men jag har sagt det tidigare och säger det igen, jag önskar inte ens min värsta fiende det jag går igenom MEN jag vill heller inte ha detta ogjort. Tårar, ångest och förtvivlan på många olika plan. Men vi alla har tvingats, på det mest smärtsamma sätt, att förändra oss. Förändringen gäller inte bara mig utan även Thomas. Och alla fyra i familjen har en enorm kunskap med oss ur detta.

Jag har blivid tvingad till att kunna sätta ord på mina känslor. Tvingad att i både ångest och ilska säga att jag behöver bli kramad. Kramad och känna värme. Tvingad till att trycka bort allt vad rädsla och stolthet heter. Att kasta bort stolthet är en av de stora förändringarna för att kunna ta emot det jag egentligen har behov av. Thomas i sin tur ha även han blivid tvingad till att sätta ord på sina behov, för han har också behov mitt i allt mitt sjuka. Men han har också lärt sig lyssna in och lärt sig känna in mina behov, ibland innan jag ens vet om att jag har dem.

Så åter till post-it lapparna, under hela dagen och efterföljande dagar hittar jag små rosa lappar lite här och var, bland annat på badrumsspegeln, insidan av duschdörren och på skåpet med ytterkläderna, den lappen sitter förövrigt kvar där med alla små spretiga hjärtan.
Varje gång jag hittat en lapp har jag lett från öra till öra och hjärtat har svämmat över av värme. De senaste lapparna fick mig även att skratta lite och trots avståndet kände jag mig sedd.
Sitter nu med kaffe och ler, ler och tittar på mina små rosa lappar som jag ömt kommer spara. Jag är av filosofin att tanken inte räknas utan bara handling. Jag kan aldrig känna någons tanke om inte handling sker. Mina små rosa lappar är en tydlig bild av när tanken känns långt efter att handlingen gjorts.

Kram
 

Läs hela inlägget »
Utbränd salt kolasås våga vara rädd väggen


Att komma tillbaka är otänkbart. Otänktbart för efter en sådan kraftig Utmattningsdepressio som jag har kommer man inte tillbaka. Men kanske främst för att jag inte vill tillbaka. Jag vill inte tillbaka till den jag en gång var. Jag vill framåt till något mycket bättre. Någon bättre variant av mig själv. 

Däremot tänker jag inte utplåna mig helt. Det finns bitar av mig själv som jag både trivs med, älskar och är stolt över. Tycker om min empatiska sida av mig själv. Älskar sidan av att vilja få omgivningen att trivas. 

Något jag alltid tyckt om är att umgås tillsammans med god mat och dryck. Det vill jag även i framtiden göra. Igår fick vi dock åter säga nej tack till umgänge med våra fantastiska vänner som bjöd in till middag med egen kock som lagade middagen. En middag med för många kring bordet. Men lyckan är större av att ha vänner som finns kvar än sorgen att tacks nej. 

Däremot blir det middag här hemma idag och jag har njutit av att tillsammans med Thomas planera rätterna. Igår stod vi tillsammans i köket, något som jag verkligen saknat under åren som sjuk. Thomas syltade rödlök och jag kokade en salt kolasås. Små stunder av lycka och känna mig frisk. 

Plötsligt kommer gamla och inte önskvärda beteenden tillbaka. Jag bestämmer mig för att göra kaksmulor också. Detta trots att vi kommit överens om att endast göra löken och kolasåsen. 

Snabbt blandar jag ihop ingredienserna, smular degen på en plåt och slänger in den i ugnen. Plåten ska vara i ugnen i ca 8 minuter, under tiden sätter jag mig på köksstolen vid bordet, plockar fram paddan. Ja och där var katastrofen ett faktum. Efter 15 minuter kommenterar Thomas att det luktar bränt och lyfter ut en rykande plåt med kombitrafik ur ugnen. Stresspåslaget rusar upp i hundraåtti. Inte för att smulorna är svarta och oätliga utan för känslan av misslyckande. Inte misslyckade kaksmulor utan att jag gått i spinn och gjort flera saker samtidigt. Att jag inte satt klockan på åtta minuter utan litat på mig själv, vilket inte fungerar. Att jag inte kunnat vara nöjd med att jag gjort en halvdan kolasås, för den blev inte riktigt så god som jag önskat, utan kört vidare med ett projekt till. 

Lärdom: att jag har en bit kvar att vandra och att jag på min vandring ska fortsätta göra en sak i taget. Lära mig leva hållbart över tid. 

Kram 

Läs hela inlägget »
våga vara rädd utbränd utmattad väggen riskzon


"Hur vet man om man håller på att få utmattningssyndrom?" är en fråga som jag fått många gånger. Min första tanke är att om man ställer den frågan för att man funderar för egen del bör en varningsklocka ljuda.

Alla människor kan drabbas av utmattningssyndrom. "Alla utom jag själv vill säga" var tanken jag själv hade innan jag fick utmattningssyndrom. Ung som gammal, man som kvinna kan drabbas. Varningssignalerna brukar vara ganska tydliga, framför allt för omgivningen, men många av oss nonchalerar tyvärr våra egna signaler.

Det finns som sagt varningssignaler och nedan listar jag 7 stycken. Stämmer någon in på dig? Är du i riskzon av att drabbas av utmattningssyndrom? Kanske är det dags att stoppa och kontakta din läkare?

1. Irriterad
Du blir lätt irriterad. Små saker som du tidigare inte brytt dig om blir nu irritationsmoment. Du kan även uppleva omgivningen som saktfärdig och har svårt att vänta på något, stå i kö eller lyssna färdigt på någon som pratar. Allt ska gå så snabbt som möjligt och det kan i sin tur ge en överaktivitet som kan vara svår att kontrollera. 

2. Tröttare än vanligt
Efter en dag med arbete, kanske lämning och hämtning av barn och middagsbestyr är det normalt att vara trött. Men om du inte känner att du återhämtar dig. Tröttheten finns där konstant, känslan av att "jag skulle kunna somna ståendes" börjar bli konstant då bör du ta det som en varningssignal. Men trots den konstanta tröttheten känner du kanske ändå att du inte får en ordentlig sömn.

3. Sömnsvårigheter 
Du har svårt att somna och hjärnan känns som den går på högvarv, den vill inte stanna av och låta sömnen innfinna sig. Eller att du vaknar mitt i natten och tankarna på arbete eller privatlivet sätter fart. Du har en störd nattsömn.

4. Fysiska besvär
Du kanske känner dig darrig eller yr, kanske till och med svimmat. Muskelspänningar och värk är vanligt, så som nack- och huvudvärk men även i andra delar av kroppen. Hjärtklappningar eller tryck över bröstet är vanligt vid stress. 

5. Minnet och koncentration
Korttidsminnet störs av stress. Du kommer inte saker som ska göras, blandar ihop tider eller glömmer saker som sagts eller gjorts. En tydlig indikation på att drabbas av utmattningssyndrom är koncentrationssvårigheter och svårigheter med att planera.

6. Nedstämd 
Du har svårt att se ljusglimtar i livet, svårt att hålla humöret uppe. Du kanske även gråter, även vid små motgångar.  Det är inte ovanligt att utmattningssyndrom även leder till oro och till och med ångest. 

7. Du väljer bort dig själv
Du tackar nej till trevligheter, du väljer bort saker du egentligen vill göra, som att träna eller fullfölja läscirkeln du har med vännerna. Du känner att du inte hinner med något annat än arbete och måsten.

Om det är flera av ovanstående punkter som stämmer in på dig bör du ringa din företagsläkare eller vårdcentral. Om du drar i handbromsen i tid och ber om hjälp kan du förhindra ett långvarigt utmattningssyndrom.

Kram
 

Läs hela inlägget »


Idag på världsdagen för psykisk hälsa vill jag hylla min familj. De tre som på olika sätt kämpar tillsammans med mig. De tre som står bredvid mig och torkar mina tårar när orken och tron är som bortblåst. De tre som som vrider ut och in på sig själva för att orka med mig. De tre som aldrig gett upp tron på att jag en dag ska bli frisk. De tre som lagar min mat. Mat som de så många gånger serverat mig på sängen. De tre som påtalar mina framsteg. Framsteg som finns där men ibland behöver belysas då de är små. Små men numera börjar de bli många. 

Där tidigt i min sjukdom önskade jagg att få vara själv. Gå i kloster. Låsa in mig i en stuga i skogen. Bli eremit. Fullständigt avskärma mig. Men ni har aldrig lämnat mig. Ni har funnits där vid min sida. Funnits där hur jäkligt och jobbigt det än varit. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar er! Ni är och kommer alltid vara mina hjältar. 

Löv U

 

Läs hela inlägget »
Eva Svärd - mrs excalibur - en blogg om utmattningssyndrom
Hälsa bloggar

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter

Om eva

Eva har under många år låtit bli  att lyssna på sin kropps varningssignaler så som känselbortfall, ledvärk och bältros. Inte förens hon en morgon inte tog sig upp ur sängen fick kroppen vila. Läs mer om Eva

Instagram

Följ via bloglovin:

Follow