2016 > 11

Utbränd väggen våga vara rädd pepparkakor
Ser ni att "råttan" varit och norpat där nere i hörnet? ;-)
Ser ni att "råttan" varit och norpat där nere i hörnet? ;-)


Med ett glas kaffe och ett pepparkakshjärta  summerar jag helgen. Thomas säger att jag tror att jag är friskare än jag är. Ja, så är det nog. Att jag inte är frisk visar sig bland annat genom värk i benen och att eksemet blossar utt men det är inte allt. Det som är det tydligaste tecknet är att jag blir ledsen och får ångest. 

Det är inte värt att göra saker och sedan få ångest. Ingen vill ha ångest, jag lovar. 

I lördags blev det pepparkaksbak med ungdomarna. Förr var det en självklarhet för mig att göra allt från grunden och göra mormor Elsas pepparkakor men glöm det. I fjol frågade vi ett av våra finaste bagerier här i stan, Jermias Bageri, om vi kunde få köpa hans goda pepparkaksdeg. Inga problem, blev svaret som följdes av en fråga "Vill ni att vi kavlar den åt er?" Ja men självklart, så skönt!

Visste ni att man kan köpa färdigkavlad pepparkaksdeg? Sååå värt det. Ungdomarna började stansa ut hjärtan och gubbar. Själv blev jag förpassad till soffan i vardagsrummet. Så trist men det blir stressigt och ångestfyllt. Min kropp minns stressen när den hamnar i en situation som tidigare varit stressfull. Spelar ingen roll hur lugnt pepparkaksbaket är idag, pepparkaksbaket triggar igång alla mina julminnen, goda som mindre goda.

Minnen som att baka, göra julgodis, tvätta fönster, storstäda, lika stor som en flyttstäd, skura fogar med tandborste, plocka ur alla köksskåp och torka ur, vädra alla kläder och städa garderober, dammsuga från tak till golv är minnen som väcks till liv i kroppen när pepparkaksbaket till stilla julmusik startar. Kroppen skriker stress, tårar och ångest ploppar upp tillsammans med ilska.

Lugn och ro, kramar och samtal i soffan med Thomas gjorde att jag efter ett tag kunde ta mig ut i köket igen. Pepparkaksbaket var inte rikigt klart och jag kunde göra ett bra avslut. Sara och Philip bakade och jag satt med. 

På eftermiddagen satte Thomas en saffransdeg och när ungdomarna flytt våningen bakade vi tillsammans ut runda bullar fyllda med vitchoklad. Thomas är så noga med dessa bullar, de ska väga exakt 50 gram. Ibland överraskar han mig. Älskar att lära känna sidor hos honom som jag inte sett tidigare. Han visade denna sida redan i fjol när han bakade lussebullarna. Åter till bullarna de är sååååå smaskiga, innan vi äter dem penslar dem med smält smör och rullat dem i strösocker. Mums!

KOM IHÅG no. 1 
Det fungerar bra och ibland ännu bättre med köpta pepparkakor och lussebullar!

KOM IHÅG no. 2 
Det blir jul även utan julpynt 

Kram
 

Fälj gärna mig och min blogg på Bloglovin

Follow
Läs hela inlägget »
Våga vara rädd utbränd väggen utmattningsdepression utmattningssyndrom

Smått fantastiskt att tre deciliter kaffe och mjölk kan få mig att känna att hjärnan är i en läkningsprocess. Men så är det faktiskt.
Kliver upp, fixar ordning kaffemaskinen, går in i badrummet.
Kommer tillbaka till köket. Stannar upp och ser kaffe och mjölk i en stor pöl.
Hjärnan börjar prata med sig själv:
"Hmmm, har kaffemaskinen gått sönder? Jag som vill ha kaffe. Blää!"
"Aha, jag som glömt att ställa dit ett kaffeglas."
Tacksam över att maskinen är hel och jag får mitt morgonkaffe börjar jag torka upp kaffet.
Att glömma ställa dit ett kaffeglas kan alla glömma. Inget specifikt för en utmattad hjärna. Det som skiljer är just detta att hjärnan inte förstår vad som hänt.
Men det fina i kråksången är att just den här utmattade hjärnan torkar upp kaffet utan, förtvivlan, tårar eller svordomar. Den här utmattade hjärnan börjar befinna sig i en läkningsprocess.
Godmorgon onsdag, det kommer bli en bra dag!
Kram

Följ gärna mig ocH min blogg på Bloglovin

Follow
Läs hela inlägget »
utbränd våga vara rädd väggen utmattningssyndrom utmattningsdepression


Idag är det utvecklingssamtal för sonen OCH jag har inte möjlighet att gå till mötet. Kroppen är inte riktigt med mig. Eller sanningen är kanske att jag inte varit riktigt snäll mot mig själv. Det som händer med min utmattade kropp är att tårar rinner och ångesten knackar på. Dessutom får jag tunnelseende. "Sluta, jag kan visst gå på utvecklingssamtal" blir mitt svar när Thomas igår kväll från Riyadh säger att jag måste stanna hemma. "Lägg av, jag vill vara mamma!" kontrar jag snabbt.

Men Thomas är obeveklig och bestämd. Jag får inte gå på utvecklingssamtalet, det kommer inte vara bra för mig och Philip ska inte behöva ha en sjuk mamma med sig. En mamma som han eventuellt måste trösta i skolan.

Thomas säger att han följer med i stället för mig! Undrar om han glömde den lilla detaljen att han befinner sig 2 658 kilometer från skolan?

När Thomas reser pratar vi varje dag, både två, tre och ibland ännu fler gånger. Inte på telefon utan via FaceTime, det gör att vi blir så delaktiga i vardagen som vi bara kan på distans. Thomas beslut blir därmed att Philip, mentorn och Thomas tar ett utvecklingssamtal via FaceTime.

Hoppas bara mentorn tycker att det är en lika bra idé, han har nämligen inte svarat på Thomas mejl om frågan om det fungerar för honom. Men Philip har en väldigt bra mentor så jag hoppas det inte är några problem, dessutom finns ju tekniken på plats, då eleverna har en varsin Mac.

Så här sitter jag, uppkrupen i soffan med en cappuccino och en croissant och skickar en tanke till Thomas och Philip.  

Kram
 

Följ gärna mig och min blogg på Bloglovin

Follow
Läs hela inlägget »


Äntligen måndag och äntligen frisk. Kaffe och en caramel wafer - kolakaka på tåget till psykologen. Älskar att åka tåg. Sätter mig alltid i första vagnen. Varför? Jo när vi kommer fram kommer vagnen längst bort på perongen och med andra ord längst bit att gå. Tro inte att jag vill ha gratis motion, nej så är det absolut inte. De flesta verkar inte vilja gå och då betyder det att jag ofta blir ensam i vagnen.
Tyst och lugnt, med kaffe och mina egna tankar inför mitt besök. Så skönt. Men berätta det inte för någon så att jag får sällskap.

Kram
 

Följ gärna mig och min blogg på Blolovin

Follow
Läs hela inlägget »
våga vara rädd utbränd utmattning utmattningssyndrom väggen lektör


Solen skiner och jag ska ta en promenad. Sakta och lugnt ska jag gå, blir nog en kaffemugg som sällskap.
Behöver sällskap så att jag kan skingra mina tankar. Tankarna på att jag precis gjort något läskigt.
Alla mina ord, ord från min resa. Ord som hjälpt mig i min resa i utmattningen. Dessa ord har jag precis sänt till en lektör. Mina ord, ska granskas. Ja det är mina ord som ska granskas och inte mina känslor. Men det är i alla fall scary.

Kram
 

Välkommen att följa mig och min blogg på Bloglovin

Follow
Läs hela inlägget »
ångest utbränd väggen våga vara rädd utmattningssyndrom eva svärd utmattningsdepression


Många är de gånger jag sagt “Tack, men nej tack!” till fikastunder, middagar och andra erbjudanden för att jag inte tycker att det är värt att krascha. För mig har det varit viktigare att bli frisk än att ha en mycket kort stund av roligheter. Det trevliga har inte på långa vägar vägt upp kraschen efteråt. Inte heller känslan av att ha det fruktansvärt tråkigt som sjuk varit starkare än att bli frisk. Frisk är mitt enda fokus.

Jag har fått många frågor om vad jag menar med att krascha. “Ligger du och sover extra?” “Är du lite extra trött?” Therese med bloggen Alldamnstories beskrev det som att bli ordentigt matförgiftad. Och så är det, blandat med att vara bakfull i en vecka tillsammans med bakfylleångest. Nu har jag aldrig haft matförgiftning, men däremot vinterkräksjuka. Ja, inte har jag haft en veckas bakfylla eller bakfylleångest eller en vanlig bakfylla heller, om någon någon undrar. Thomas skulle säga att det är för att jag aldrig varit ordentligt full, kan i och för sig ligga något i det. Att bli full innebär ju att tappa kontrollen och kontroll är ju något jag alltid vill ha.

Men till saken. Kraschen efter att ha gjort något som kroppen inte varit redo för är så mycket mer än att bara sova lite extra, i en eller två dagar. Det är faktiskt så mycket mer.

Men de flesta känner igen den där knockouten när man får av matförgiftning eller vinterkräksjuka för den delen, när man ligger och kräks i ett dygn eller två. Man ligger där och vill dö ifrån allt. I alla fall rymma. När man kräkts färdigt så är man fortfarande däckad ett par dagar till med en värkande kropp.

Lägg sedan till den där bakfyllan, med huvudet som dunkar, strupen som är som en öken och om någon pratar så låter det som om någon står med en megafon tryckt mot ens öra.

Kroppen är nu så slut att tårarna rinner och man hamnar i fosterställning. Tryck över bröstet, en enorm oro i den kallsvettiga kroppen, den ökentorra halsen snörps åt. Ångesten är ett faktum.

Ja, där har ni min krasch efter att jag gjort något som många uppfattar som en trevlig stund. Det håller inte på i en timme eller två, utan i dagar. Lovar att man vill dö för mindre.

Idag efter snart tre år som sjuk kommer dessa krascher mer och mer sällan. Mycket tack vare att jag vilade och återhämtade mig totalt i två år, började treva mig fram i somras. En krasch kan även komma efter för många dagar utan ordentlig nattsömn. Krascherna är kortare och inte fullt så kraftfulla som de en gång varit. OCH det viktigaste, även mitt i en krasch vet jag att jag att det inte är ett permanent tillstånd och att jag inte kommer bli galen.  LOVAR jag har verkligen haft stunder där jag trott att jag skulle bli knäpp på riktigt.

KRAM
 

Välkommen att följa mig och min blogg på Bloglovin

Follow
Läs hela inlägget »
våga vara rädd utbränd väggen ekollon vas ekollonvas svenskt tenn utmattningssyndrom utmattningsdepression


Det pratas ofta om användandet av smartphone och läsplattor, om de är beroendeframkallande eller ej. Oavsett, när vi blir stressade för att vi inte har telefonen inom synhåll eller att vi “bara” måste kolla på Instagram en gång till innan jag släcker ner för natten bör vi ta oss en funderare på vårt användande och vad det gör med oss.

Det finns två saker som spökat under hela min tid som sjuk, min iPad och min iPad. Dessa två ting spökade redan långt innan jag blev sjukskriven. Det gick så lång att Thomas klockan 20:00 tog dem ur min hand. inte bara bildligt utan på riktigt, han stod där vid soffan och sa “Ge mig dem!” och jag lovar jag hade inget att sätta emot. Vilket jag också är glad för. Att vi har riktlinjer för smartphone och läsplatta har varit en stor hjälp i mitt tillfrisknande. Efter 20:00 inga tekniska prylar förutom TV.

Det finns tre saker som alla i farozonen för utmattningssyndrom borde göra OCH redan borde gjort om man har utmattningssyndrom.

Stäng ner telefon och läsplattor minst ett par timmar innan sänggående.
Smartphones och läsplattornas blåa ljus gör att kroppens utsöndring av sömnhormonet melatonin avbryts tvärt. Melatonin börjar utsöndras vid 19-tiden och halterna når sin höjdpunkt vid fyratiden på morgonen. Användande av läsplattor och smartphone kvällstid gör med andra ord att vi får svårare att somna samt att vår nattsömn blir oroligare.

Stäng av alla notiser till allt.
Det finns ingenting på Instagram, Facebook, Twitter eller mejlkontot som är så viktigt att att det kräver din direkta uppmärksamhet.
Inte heller är nyhetsnotiser från Aftonbladet eller Expressen något som du omedelbart behöver läsa, nyheten finns kvar, och om den inte gör det var den inte av någon speciell vikt.
Sker det något viktigt, så viktigt att du behöver informeras kommer personer att ringa dig, så ha kvar ringsignalen.

“Freda” middagar och umgänge från mobiler.
Får du abstinens när du inte har telefonen i närheten? Blir du arg när någon säger att du använder telefonen för mycket? Då kan det var hög tid att börja vänja dig vid pauser.
När du umgås med familj och vänner är det så att du “bara måste” läsa sms:et eller snabbt titta in på Instagram? Fundera på vem du umgås med och framför allt vilken signal du vill signalera, “det som händer i min telefon är intressantare än det vi pratar om.” Ett råd kan vara att ägna dig åt någon aktivitet där du inte tänker på telefonen, börja med en kort stund och förläng successivt.

KRAM
 

Följ gärna mig och min blogg på Blogvin

Follow
Läs hela inlägget »
våga vara rädd utbränd väggen lion utmattningssyndrom utmattningsdepression


Godmorgon måndag! Kurar med kaffe under filten framför brasan. Vaknade 01:30 i natt av att kroppen och huvudet värkte samt att någon drog en taggtråd i halsen. Lyckades somna om och i morse  bjöd sonen på Alvedon och Strepsil. Känner mig lite piggare, alvedonen har nog kickat in.

Har ringt och avbokat tiden hos psykologen men plötsligt kom den gamla Eva fram, “Nu känns det ju ganska ok, kanske ska jag åka till psykologen i alla fall.” Tänk att det så lätt att kicka igång vara-till-lags-genen. OK, psykologen är bra för mig och samtalet varje vecka är en av höjdpunkterna, jag åker dit för min skull men i detta läge handlar det om att vara “duktig” och göra det som förväntas av mig. Att inte vara till besvär och avboka. MEN jag kommer fortsätta kura här hemma för att kurera mig.

Till kaffet har sonen serverat mig en liten bit White Lion, en bit som jag lämnade till honom igår kväll efter att jag under helgen ätit alldeles för många. Har ni inte testat White Lion gör det inte, för de är beroendeframkallande och fråga mig inte hur många jag åt under helgen, för jag tänker inte berätta hur måååånga det blev.

Men nu sitter jag alltså här i fåtöljen med brasan som sällskap, tuggar på en Lion och funderar varför det ska vara så mycket enklare att äta godsaker än att träna. Hade försökt börja träna den här vecka. Tack influensa för att jag slipper ;-) Det är verkligen konstigt, jag känner att jag vill träna. Jag känner att kroppen är redo att träna. Jag känner att kroppen behöver träning. Jag känner att kroppen behöver hjälp att bli starkare. Min psykolog säger att det är ok att träna. Min psykolog säger att jag behöver börja röra på mig. VARFÖR tränar jag då inte? Jag vet inte, blir mitt svar.

Snälla söta kan någon tala om för mig hur jag ska komma iväg och träna. Jag gillar styrketräning, starta med trappmaskinen och sedan köra vikter. Har ett medlemskap på ett av anläggningarna här i stan, så det är heller inte problemet. Ni hör ju själva, jag gillar styrketräning OCH jag har ett medlemskap, jag är redo för träning OCH jag får träna. VARFÖR tränar jag då inte?

Kram
 

Välkommen att följa mig och min blogg på Bloglovin

Follow
Läs hela inlägget »
utmattningssyndrom sju råd anhörig utbränd väggen våga vara rädd


Att leva med någon som har utmattningssyndrom är inte enkelt, jag vet! Men jag vet inte det på grund av att jag har egen erfarenhet för det har jag inte. Jag vet, för att jag ser hur min familj får kämpa som anhörig till mig. Thomas och jag kan även prata om vår situation och om min respektive hans situation. Att leva med någon som har utmattningssyndrom är inte bara att leva tillsammans med någon som är sjuk, hela situationen blir även den lite sjuk.

Det är inte lätt att gå där bredvid, bredvid en person som till synes agerar irrationellt och ibland med ilska samt många gånger har lätt till tårar. Att gå där bredvid och och försöka hinna med i alla svängar. Ni som finns som stöd ni är alla fantastiska!

Det viktiga, kanske det viktigaste, i detta är att förstå att utmattningssyndrom kan vara ett allvarligt tillstånd. Ett tillstånd som kan medföra flera kroniska skador på kroppen.

LYSSNA
Som anhörig eller vän vill du säkert stötta. Det gör du genom att bara försöka förstå och genom att lyssna. Försök inte komma med svar eller muntra tillrop, förmaningar eller goda råd. Försök heller inte lägga kraft på att säga emot eller komma med förklaringar, en utmattat hjärna tänker inte alltid logiskt. Försök bara lyssna.

KRAV
Att en person som tidigare varit aktiv, till synes helt plötsligt, inte längre orkar, kan ibland vara svårt för omgivningen att förstå. Personen kan uppleva små små saker, som att kliva ur morgonrocken och ta en dusch, skriva upp mjölk och ost på en nota, som överväldigande och ouppnåeliga. Därför är det bra att komma ihåg att den som har utmattningssyndrom gör så gott hon eller han kan. Det är bra om du är lyhörd och och låter den sjuka göra i sin takt och samtidigt uppmuntrar och stöttar.

RUTINER
Som sjuk och sjuk under längre tid är det lätt att tappa rutiner. Har man dessutom utmattningssyndrom finns inte ork till att ta hand om sig själv eller sina nära. Det kan till och med vara så att man behöver hjälp med att duscha. Se till att det alltid finns mat hemma och om personen är själv hemma, mat som bara är att värma. Det är enklare att hålla fast vid rutiner om man får stöd.

BLI INTE RÄDD
Det är lätt att bli rädd när man ser någon förändras så drastiskt som man kan göra vid utmattningssyndrom. Om personen även får ångest eller blir deprimerad, vilket inte är allt för ovanligt, är det lätt att bli förskräckt när en person man älskar och bryr sig om får ångestattacker, tappar livsgnistan och inte har någon ork och inte längre verkar bry sig. Det kan till och med vara så att personen uttrycker att hon eller han inte längre vill leva.

Du kan då till exempel fråga: “Vad menar du egentligen när du säger att du inte vill leva?” Du kan även ställa en rak fråga: “Vad menar du med att du säger att du inte vill leva?”  “Menar du på allvar att du vill ta livet av dig, eller är det ett uttryck för att du tycker att det är jobbigt just nu?”

Be om hjälp om du blir orolig och har svårt att avgöra om det ligger allvar bakom hoten om självmord. Ring 1177, vårdcentralen eller den behandlande läkaren till din anhörige. Om du bedömer situationen eller hoten som akuta slå då larm och ring 112.

BE OM HJÄLP
Var inte rädd för att be om hjälp, både från närstående och vänner. Det kan vara så att du och eventuella barn behöver få komma bort ett par dagar. Kanske finns det någon närstående eller vän som kan bo hos din anhörige, både som trygghet men även för att avlasta med hushållsarbete.

Du kanske behöver någon att prata med, vän eller professionell person, om hur det är att leva med någon som har utmattningssyndrom. Det hjälper oftast att få perspektiv och se att du inte är ensam om att ibland känna sig hjälplös. Det är inte illojalt att känna att du behöver prata med någon anna.

BEHÅLL DITT EGET LIV
Genom att hålla kvar lite av det vanliga livet, såsom att gå till arbete och fritidsaktiviteter visar du på att det finns ett friskt liv att komma tillbaka till. Den som är sjuk kan komma att vara sjuk under en lång tid och då är det viktigt att du tar hand om dig själv och tankar energi. För att orka vara nära och vara ett stöd behöver du hitta tillfällen och platser där du själv får återhämtning.

HA TÅLAMOD
Det tar tid att bli frisk från utmattningssyndrom och det måste få ta tid. Det tog personen många år att komma dit hon eller han är idag och för att få ett hållbart friskt liv behövs det en lång tid för läkning och rehabilitering.

Kram!
 

Välkommen att följa mig och min blogg på Bloglovin

Follow
Läs hela inlägget »
Våga vara rädd utbränd yoga retreat väggen utmattningssyndrom utmattningsdepression


Har svårt att förstå att något som jag varit sådan motståndare till tidigare plötsligt är någon form av vägvisare. Jag pratar såklart om yogan. Börjar verkligen tro på att min kropp och knopp tidigare inte fått möjlighet till att reflektera. Spelar ingen roll hur mycket jag än trott att jag reflekterat. Jag har haft tankar som farit fram och tillbaka, men det har inte varit min kropp och hjärna som reflekterat på allvar, på djupet.

Nu när jag totalt stannat upp får min kropp ta plats. Ta plats och visa att den finns. Herre min… är det verkligen jag, Eva Svärd, som skriver detta till synes flummiga. Om ni visste hur många gånger jag frågar Sandy, min fantastiska yogainstruktör, om det finns vetenskap och forskning bakom det som händer och sker. Ha ha, och vet ni, hon påstår att det faktiskt gör det, finns forskning alltså.

I morse hände något häftigt, slänger mig på cykeln och kastar mig ut i kylan. Burr, det regnar och snöar, motvind och det biter i kinderna. November och riktigt kallt. Intalar mig att det verkligen är kallt. Ringer till och med till Thomas och beklagar mig att jag får cykla i denna kyla. Plötsligt möter jag tre äldre tilltufsade män. Tre män som bär på IKEA:s blåa stora plastbag fylld med grejer. Min bild av ett tragiskt Sverige, tre uteliggare. Sorgligt!

Det är nu det märkliga eller faktiskt det häftiga sker, min kropp signalerar plötsligt att den inte alls fryser. Plötsligt känner jag mig inte kall. Innan min hjärna hinner tänka att det finns de som har det tuffare och mycket kallare än jag själv har, har min kropp redan bytt tanke och signalerar till mig att “hallå det är inte kallt, det är bara något du hade bestämt dig för.”

Om jag hade mött dessa män för ett år sedan hade jag tänkt tanken “det finns verkligen de som har det tuffare än jag” MEN jag hade inte tagit in det i mitt medvetande eller i min kropp, hur mycket jag än trott att jag gjort det.

På yogan har vi olika teman och förra veckan arbetade vi med att byta tanken. Kommer det upp tankar i hjärnan när vi är där på vår matta så ska vi försöka byta tanke, ändra och se det från ett annat perspektiv. För ett år sedan hade jag gjort detta på mattan och tänkt ok detta kan ju vara bra att ta med mig i andra sammanhang också. MEN jag hade inte tagit med mig detta. Det hade inte befästs i min hjärna och medvetande och framför allt inte i min kropp.

Så häftigt att idag på väg till yogan uppleva att min kropp bytte tanke innan hjärnan hann tänka tanken. Är helt tagen av vad yogan gör med OCH för mig. Trodde på allvar att detta var helt omöjligt. Humbug och fantasier.

Kommer var evigt tacksam för yogan och vad den och Sandy ger mig. Jag kommer aldrig tillåta mig att gå tillbaka den väg jag vandrat framåt. Önskar att alla fick den upplevelsen jag får och att ni alla har en egen liten Sandy. Vill ni ha min Sandy kan ni följa med henne på en yoga retreat på Bali. 

Kram (eller ska det kanske vara namaste!)
 

Våga vara rädd utbränd yoga retreat väggen utmattningssyndrom utmattningsdepression

Följ gärna mig och min blogg på Bloglovin

Follow
Läs hela inlägget »
Eva Svärd - mrs excalibur - en blogg om utmattningssyndrom
Hälsa bloggar

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter

Om eva

Eva har under många år låtit bli  att lyssna på sin kropps varningssignaler så som känselbortfall, ledvärk och bältros. Inte förens hon en morgon inte tog sig upp ur sängen fick kroppen vila. Läs mer om Eva

Instagram

Följ via bloglovin:

Follow